om vår älskade förstfödde <3

Eftersom Ludwig fick ett inlägg så tänkte jag nu blogga lite om vår härliga 3-åring också. Casper Joel Alexander, vår förstfödde. Han som gav oss de finaste av titlar, mamma och pappa.

Ända från första början har han varit en solstråle, en glad själ som njuter av livet. Men så har han nog temperament också och det värsta är ju att jag vet exakt varifrån han ärvt det. (Det är ju inget dåligt i att han har temperament, men jag ser ju mig själv så tydligt i det…).

Just nu är han inne i en otroligt intensiv period. Han pratar och pratar och har de mest konstiga och härliga utläggningarna. Det är full fart från morgon till kväll förutom när han sitter framför TV:n eller surfplattan (vilket han tyvärr gör lite för ofta, men det blir mindre och mindre).

Han pratar som sagt “sju stogor foll” och han sina små egna uttalsfel. Några av mina favoriter: pelano (piano), pelamas (pyjamas), keffud (ketchup), mlökk (mjölk), säkktojan (säckstolen). Han har också sett så mycket på youtube så att han kan vissa ord på engelska, t.ex. månstetwack (monstertruck), kwane (krane – lyftkran), faajötack (firetruck), haha. “Mamma de hete kwane på engeska” kan han säga när jag säger lyftkran.

Han sjunger alfabetet och har så smått börjat skriva bokstäverna. Han känner igen sin egen bokstav, C, samt pappas bokstav E och så bl.a. A, P och W. W är av någon anledning en favorit. Han skriver sitt namn (typ) och kan även skriva av när man skriver modell åt honom.

Annars sjunger han ganska mycket och han är riktigt bra på det. Alfabetssången, Bä, Bä, vita lamm, Blinka lilla, Här kommer Pippi Långstrump, Traktor Alban m. fl. Han kan ävennågra fraser ut “Pa to ta na kako” samt “Taco Hej” och han gillar KAJ.

Han är väldigt fysisk och är bra på att springa, klättra och hoppa. Han cyklar med sin balanscykel och trampar sin trampatraktor. Dock har han en feg sida också, eller “fisin” är egentligen ett bättre ord. Han kan nu som då få för sig att han måste i famnen för att det kommer bilar (trots att det inte gör det) eller så vill han inte simma för att han tror att han sjunker. Men trots att vi kanske inte alltid gillar denna sida så är det ju ändå bra att han inte är för våghalsig.

Han har en otrolig fantasi och det är ett nöje att följa med i hans lekar. Med lego bygger han de mest fantastiska grejer och blir han ivrig över något har han hur bra tålamod som helst (trots att det annars är rätt så dåligt). Lego, sandlådslek och matlagning är några av hans favoritlekar. Sen har han också en förkärlek för ballonger och olika band, men vilket barn har nu inte det ;) Han har också börjat prata om sina kompisar, och han trivs på dagis där han får leka med dem. Men den absoluta favoriten är nog ändå brandbilar, både att leka med och titta på i TV. Han säger att han ska bli brandman när han blir stor. Han tycker också om att vara med, t.ex. när vi lagar mat, städar, tvättar eller fixar något på huset eller i trädgården.

            IMG_20160630_195955  IMG_2908

Något som är väldigt speciellt med Casper, och som jag fascineras över, är hur han han tränat bort “babygrejerna” alldeles själv. Först pottränade han sig själv så att han var torr dagtid. Nåja, kanske inte helt själv, men en dag när jag hämtade honom på dagis förra hösten så gjorde de mig uppmärksam på att han inte använder blöja dagtid mera. Bra så. Sedan slutade han med napp eftersom han började glömma bort att begära den nattetid. Visst påpekade vi men jämna mellanrum att han inte behöver den, men jag kan inte påstå att vi tränade bort den, utan han tappade intresse. Det börjar vara några månader sedan nu. Bra så. Och nu det nyaste, torr nattetid. En kväll så sa han till mig att han inte vill ha blöja i natt för att den “pickar” så då lämnade vi bort den och sa att han ju måste vakna och gå på wc då på natten. Och nu i augusti har han varit torr 20/29 nätter.

Likadant var det ju redan med både amningen (både natt- och dagtid) och kvällsvällingsflaskan. Han liksom slutade självmant utan att jag/vi behövde avvänja honom. Så på det sättet kan man väl påstå att han varit en ganska lätt baby. Och lättskött han har ju varit överlag. Inte haft någon skillnad på folk och han har hur lätt som helst kunnat övernatta hos både mommos och fammos.

Summa sumarun så verkar kan vara rätt så nöjd med livet. Han njuter av det och han är så underbar att följa i livet. Och ännu mera intressant har det ju blivit nu när han blivit storebror. Och han är så underbar med Ludwig. Han är så mån om honom och man ser verkligen hur de tycker om varandra. Casper vill trösta när Ludwig gråter och han kramar och rår om honom. Och det är ju bara för underbart att se <3

Tack Casper för att du kom till oss
för att vi fick bli dina föräldrar.
Tack för varje morgon när du ler
för varje kväll vi kryper ner tillsammans.
Tack för allt vi får lära dig,
för allt som du lär oss, varje dag.
Tack för att du är dig själv,
för att du utvecklas och lär dig.
Tack för alla dina glada skratt
för dina underbara funderingar.
Tack för din gråt och dina skrik
för att du vågar visa missnöje.
Jag hoppas att du alltid ska känna att vi finns där för dig
för vi kommer alltid älska dig, oavsett vad du gör!
Älskade, underbara Casper <3

/ viffslan

Posted in Casper, kärlek | Comments Off on om vår älskade förstfödde <3

om ett år med Ludwig

 

Idag är det en speciell dag. För idag är det nämligen exakt 1 år sedan det där positiva graviditetstestet tog oss upp ur dyster tid. Det var en söndag morgon och jag vaknade tidigt. Jag hade det ju nog på känn, men den här morgonen tyckte jag att jag hade väntat länge nog. Jag bara måste tassa upp och göra det där graviditetstestet. Och den där känslan när det visade positivt, HELT UNDERBART! Och ofattbart. Så otroligt att det faktiskt lyckades. Så fantastiskt att vi var där igen, med ett litet frö som skulle växa sig och bli vår andra son.

När jag idag ser på Ludwig så kan jag nästan fysiskt känna hur hjärtat fylls med kärlek. Det gör det ju självklart också när jag ser på Casper, men på ett helt annat sätt. Casper var så självklar. Vi var helt andra personer då när vi väntade och fick honom. Ludwig var på ett helt annat sätt ett mirakel. Då hade vi ju nästan gett upp hoppet. När Casper blev till så var det ju så självklart, så naivt tänkte vi ju att det är så självklart att man blir gravid.

Ha, tänk vad mycket man har lärt sig genom åren. Det känns nästan som om jag blivit 4 år äldre på de senaste två åren. Men på ett sätt har jag kanske det också, så där inombords.

Men för att återgå till vårt andra mirakel, Ludwig. Varje dag förundras jag över hur glad, nöjd och härlig han är. Han verkar så tillfreds med livet. Han sover för det mesta hela nätterna (med 10 timmar som rekord senaste natt) och när han vaknar så får man de finaste leende som finns. Han gnäller sällan, och när jag gör det så är det för att han är hungrig eller trött, eller så behöver blöjan bytas eller pojken rapas. Det känns nästan som om han kom med bruksanvisning.

Han och Casper har redan nu ett härligt förhållande. Så fort Casper säger något så är Ludwig med, han tittar på honom och man ser hur han redan nu ser upp till honom. Casper är jättebra på att trösta Ludwig och de vill gärna kramas <3

Ludwig tycker om att tugga på sina fingrar, händer och tröjärmar, medan nappen inte alls är lika populär. Han gillar musik och Justin Timberlakes “Can’t Stop The Feeling” är en av favoriterna. Han tycker om att bada och har också börjar plaska och sparka n´är han är i badet. Också utanför badet har han blivit bra på att sprattla. Man får nog akta sig så man inte får en rak höger, hehe. Han är också intresserad av mina glasögon och drar ofta i håret.

På golvet snurrar han runt sin egen axel och tränar så smått på att svänga sig från rygg till mage, men ännu har det inte lyckats. Han gillar att ligga på mage och då sparkar han med benen för allt vad han är värd. Och dreglar. Hoho, vad denna kille dreglar. Det är nog en helt annan nivå än med Casper ;)

Också storleksmässigt klår han Casper med hästlängder (nåja, det var kanske att ta i…). Ludwig har ju faktiskt lår, vilket Casper inte hade. Hans ben såg ju i många månader ut som två pinnar, men denna lilleman har ju redan nu tjocka lår med valkar. Jag säger inte att något är bättre än det andra, men det är lite roligt att jämföra hur olika de faktiskt är.

Och nog ska det bli intressant att se hur det blir när Ludwig blir äldre, om han kommer att likna Casper till sättet, eller om han blir en helt annan typ. Casper påminner så mycket om mig och mina bröder och på något sätt har jag en känsla av att Ludwig kommer att bli mer som Emil och hans syskon. Redan nu verkar Ludde vara den betydligt lugnare av dem :)

Ludde ja, många har frågat om han kallas för Ludde. Och jo, det går ju liksom inte att undvika att det händer. Jag skulle säga att just nu heter han Ludwig i 40 % av fallen, Lillebror i 50 % av fallen och Ludde i 10 % av fallen. Typ.

Men nu till sist ska ni få höra något som jag själv tycker är lite konstigt, och som jag helst av allt inte skulle känna. Men som jag skrivit många gånger förr så är känslor svåra att styra. För trots att det nu är ett år sedan vi fick reda på att Ludwig blivit till och vi ju nu har haft honom här hos oss i snart fyra månader så kan jag fortfarande känna avundsjuka. Fortfarande kan jag känna mig avundsjuk när jag hör om någon som väntar barn, och speciellt när någon får barn tätt.

Flera personer som jag känner som får barn det här året har ett äldre barn som är född ifjol eller året före, alltså tätare än vad vi lyckades få. När jag hör om sådana personer så kommer den där avundsjukan upp till ytan. För den sitter så förbaskat djupt. För trots att vi fått det vi önskade oss (ett barn till) så fick vi ju ändå inte det vi helst av allt ville (att andra barnet skulle komma mindre än två år efter Casper). Och det är just det som gnager. De där hemska tankarna att “om jag inte får så ska ingen annan få heller”. Usch vad jag hatar de känslorna. Men de bleknar. Om än långsamt. Men förhoppningsvis kommer jag att komma till den punkt där jag kan vara innerligt ärligt glad för varje gravidbesked.

Men för att avsluta med något roligt så var det ju faktiskt i förrgår exakt 1 år sedan jag hade min första doulaförlossning. Då föddes en liten flicka och jag fick vara med när det hände. En otroligt viktig händelse i mitt liv som jag lärde mig mycket av. Och nu är hon redan 1 år gammal. Ojoj, vad tiden går.

kärlek till er alla

/ viffslan

Posted in Casper, Gravid, kärlek, Ludwig, personligt | Comments Off on om ett år med Ludwig

om det som annars ibland känns som ett andra hem

Med det jobb jag har så är bilen ett ganska väsentligt redskap, jag sitter helt enkelt ganska många timmar i veckan i bilen. Det innebär ju också att det ibland känns som att man bor i bilen. Man äter där, oftare och mera sällan, och man ser till att ha det väsentligaste lättillgängligt i bilen. 

Eftersom det blir en hel del saker som samlas där så borde man ju se till att hålla den snygg och prydlig, men det blir nog allt för sällan av. Men när vi nu skulle i väg hela familjen på en liten semesterresa så både tvättade och städade jag bilen. Och OJ vad skönt att sätta sig i en städad bil. En bil utan allt det där skräpet som alltid samlas. Känner ni igen er i följande bilgrejer:

– tomma godispåsar (varför tar man aldrig in dem och slänger dem??)

– “snoropapper”

– intorkade godisar (ni vet, de där som alltid ramlar mellan sätena)

– oanvändbara pennor (ovässade blyertspennor och tomma bläckpennor)

– mynt (som också alltid ramlar dit emellan)

– gamla kvitton (och speciellt kvittona från när man tankat)

– hårband (försvinner ju också annars jämt)

– omaka cd-skivor (de lyckas nu aldrig hitta hem till rätt fodral)

– söndriga isskrapor (är tydligen för stark ;) )

Förutom dessa vanliga saker som alltid tycks samlas i bilen så är det ju också intressant att se vad man annat hittar. Den här gången fanns i bilen också följande: ett par strumpor, ett borttappat örhänge, stickor till blodsockermätare, en vintermössa, en blöja ( i helt fel storlek), en leksaksratt, en ostbåge, ovanligt många pennor, garnstumpar, en gammal ballong, klamrar till stiftapparat och en odientifierbar plastkåpa. Ganska bra saldo, haha.

Men nu är bilen städad och fin och vi är på väg på en liten semester. Och det är sista chansen nu för Emil börjar jobba på måndag. Så nu ska vi ta ut det sista ur denna sommar. Hoppas på uppehållsväder och liite mera värme. Men, men, vädret är inget att göra åt. Det ska hur som helst bli skönt att komma bort en stund.

/ viffslan

Posted in Uncategorized | 2 Comments

om ett plågsamt avsked

Sommar betyder nästan alltid för oss att det blir släktkalas med kusinerna från Sverige. Från mammas sida har jag både en morbror och en moster i Sverige och de brukar alltid komma hem och hälsa på när det blir sommar. 

För mig har det ju alltid varit så att jag haft 7 kusiner i Sverige som jag bara träffar typ en gång per år, men när vi väl träffas så är det ju istället väldigt intensivt. Vi brukar ha så roligt och vi brukar försöka träffas så mycket som möjligt under de dagar de är här. Och visst brukar det vara tråkigt att ta farväl efter sommarträffarna, men aldrig har det varit så plågsamt som i år. Och jag sitter och funderar om det beror på att vi nu har flera småbarn. Från min mammas sida har mina pojkar nu två småkusiner och båda de bor i Sverige. 

Igår hade vi min mosters barn med sina familjer här hos oss och det var så trevligt. Intensivt (barnaskaran består av 3-åring, 1-åring, 9-månaders och 3-månaders) men så otroligt roligt. I något skede satt jag och tänkte att det kändes så konstigt att de faktiskt satt i mitt vardagsrum. De som annars bor där på andra sidan potten.

Efter att vi hade varit till Härmä och kört gokart (jag körde inte utan var barnvakt) så var det dags att ta farväl av halva gänget för i år. Det kändes mera vemodigt än nånsin förr och jag stod och önskade så innerligt att vi skulle bo närmare varann. För trots att Sverige ju inte på något sätt är långt borta så är det ändå inte bara att åka iväg. Speciellt inte med två små barn.

Men nu när vi renoverar vår släktgård (min morfars hemgård) där i Purmo så hoppas jag att släkthalvan från Sverige i framtiden kommer att stanna längre på somrarna, så att man på riktigt hinner umgås. För tänk redan nästa år när alla barn är ett år äldre (och det dessutom har kommit ett till) och de faktiskt börjar kunna ha någon glädje av varandra, då ska jag njuta! Längtar redan ❤️

Men ännu imorgon hinner jag träffa en kusin och hennes familj så då ska jag ta ut det sista av denna släktsommar…

/ viffslan

Posted in Uncategorized | Comments Off on om ett plågsamt avsked

om Byadagan–en folkfest

Så var årets Byadagar över. Och vilken lördag det blev i år, helt faktiskt. Månne inte det var den bästa sedan starten för 12(?) år sedan.

Vi började dagen med orkestern som paraderade, vilket var en riktigt maffig inledning på dagen. Denna gång var det Emil som fick kliva in i leden medan jag tog barnen. Han behövdes den här gången mer än jag på slagverk. Och redan klockan 10 när orkestern satte igång så hade folk kommit sig ut ur husen för att ta det av programmet.

Vid Uf hann Casper köra igenom käpphästracet en gång innan vi måste hem och ställa i ordning inför Musik- och Kulturvandringen. Vi skulle ställa i ordning och öva lite innan allt folk kom, och eftersom vår gård var första stoppet så var det spännande att se hur många som skulle hitta hit.

När vi stod inne i köket och folk bara vällde in så kan jag ju erkänna att pulsen steg lite. Men det var så otroligt roligt att evenemanget intresserade. De hade räknat publiken till 200 personer och att ha så många personer i sin trädgård som är där för att ta del av bra musik var ju helt otroligt. Att vädret dessutom visade sig från sin absolut bästa sida gjorde ju inte saken värre :)

Uppträdandet gick superbra och det var så otroligt roligt. Att få sjunga med både min svägerska och min kusin var ju skitkul!! Och kompkillarna som liksom bara satte allt på plats :)

Efter att vi hade tagit del av nästa uppträdande på vandringen så var det dags för fotbollsmatch. Jeppo FF utmanade Blue Fox i jubileumsmatch. Vädret var soligt och varmt och publiken räknade jag till 175 personer. Helt otrolig uppslutning.

På kvällen blev det sedan “mamas night out”. Klockan 22 var killarna nattade och jag for iväg på pubkväll. Även där var det fullt ös och rekordmånga inbetalade. Utanför stod en burgerbil och där åt vi burgare innan vi gick in tull UF. Även Emil for och hämtade en burgare åt sig med orden “he måst man ju jöra tå e gaar ti få hamburgar i Jepo på en löödaskvälld”. Och det har han ju alldeles rätt i.

Så sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att dagen var riktigt lyckad. Och det var fantastisk uppslutning till allt som ordnades, unga som gamla, precis som det ska vara.

Så, nästa år gör vi det minst lika bra, jeij!

/ viffslan

Posted in Jepo | Comments Off on om Byadagan–en folkfest

om en näst intill perfekt hemmadag

Vilken måndag detta blev. En näst intill perfekt dag hemma med mina två killar. Och den näst intill perfekta dagen innehöll följande ingredienser:

– en helt natts sömn (Ludwig som 7 timmar i sträck)
– en helt okej sovmorgon (vi steg upp vid halv 9)
– en Casper som åt både frukost och lunch utan tjat
– en vagnspromenad genom byn
– en Ludwig som sov 2,5 timmar på dagen, vilket resulterade i att Casper och jag hann vara ute och rensa i jordgubbslandet, leka i sandlådan, titta på småkryp, äta lunch och plantera lite ärter + att jag hann röja upp i köket
– ett träningspass som äntligen blev av
– ett legobygge och lek med Casper
– en glad och nöjd Ludwig

Så när Emil kom hem hade tiden gått så snabbt så det kändes inte alls som att klockan var 5. En riktigt bra dag med andra ord.

Nu ska jag ta med mig dagens energi och förhoppningsvis göra morgondagen till en lika bra dag ;)

/ viffslan

Posted in vardag | Comments Off on om en näst intill perfekt hemmadag

om man frågar får man svar

Jag kom faktiskt på här om dagen att det ju är 10 år sedan jag började blogga. Jag minns inte exakt när det var men jag tror att det var på sommaren, typ i juni eller juli. Det gör ju att det faktiskt är exakt 10 år sedan.

Och så här 10-årsjubiléet till ära så tänkte jag faktiskt ordna en frågestund. Vad jag minns så har jag aldrig förut haft någon frågerunda så det kanske är dags.

Så Varsågoda, nu får ni fråga på,
allt om mig och mitt liv som ni är nyfikna på ;)

/ viffslan

Posted in Uncategorized | 1 Comment

om midsommarmiddag

Midsommaren firades här hos oss i år ganska lugnt. Det blev ändå en medsommarmiddag som också var en födelsedagsmiddag åt min pappa som fyllde år i söndags. En närodlad middag kan man säga. På torsdagen var det REKO i Nykarleby och vi passade på att handla lite till midsommarmiddagen.


Förrätten var en laxpaj (något av det godaste jag vet). Där fanns kanske inte så mycket närodlat, men dill från Backlunds trädgård och så självklart Malaxlimpa som botten.

Salladen gjordes på sallad delvis från eget land och delvis från Backlunds trädgård. Även gurkan och tomaterna var från Nykarleby. Rädisor från eget land fanns också där och sen var fetaosten och granatäpplet köpt. Brukar sällan göra sallad men denna blev faktiskt riktigt fräsch och god.


Sen blev det grillat till huvudrätt. Ost och svamp som vanligt från butiken men både ribsen och korven från Skogsjö gård i Munsala. Otroligt god grillkorv och också köttet fick mycket väl godkänt! Till det hade vi inhemsk nypotatis, men jag glömde kolla varifrån den kom.


Till efterrätt blev det rabarberpaj gjord på egna rabarber. Och mjölet var ekologiskt vetemjöl från Ylivieska. Det var nog en av de godaste pajerna jag nånsin ätit, superbra recept. Egen rabarbersaft på det gjorde ju susen!

Känns bra att nu som då faktiskt anstränga sig lite och servera mat som innehåller sånt man köpt direkt från tillverkaren eller annars närodlat från butik. Men alltid finns det ju inte tid för att satsa, men när man gör det så smakar det ju nog otroligt gott.

/ viffslan

Posted in Uncategorized | Comments Off on om midsommarmiddag

om Ludwigs fina dopdag


Prinsen

Jag såg själva livet i dig när du kom.
Jag såg hela himlen bakom.
Du var allt som mirakel betytt.
Och jag kändes hur jag föddes på nytt.

I rummet omkring oss stod änglarna tätt
De log emot oss på sitt himmelska sätt
Skyddade sin gåva till mig
Och jag tackar Gud för att han sänt dig

Du är Prins av lycka
Prins av kärleken
Hertigen av äventyret, nyfikheten
Inte först, inte störst, men väldigt speciell
Jag är så glad att du finns
min älskade lilla Prins.

Jag önskar du får precis det du vill
Jag önskar dig världen och himlen därtill
Vet att livet väntar på dig
Och att jag alltid ska finnas för dig.

(Detta var en liten del av Linn Maria Vågbergs underbara doplåt som Emils syster framförde på ett helt fantastiskt sätt!)

(Casper måste nog ha lyssnat på sången, för när hon sjöng “min älskade lilla prins” så viskade han frågande i mitt öra “mamma vem e pinsen” <3 )

En mer passande text till en sång på Ludwigs dop kan man inte hitta. Det sitter så mitt i prick om man tänker på hela resan. Han är inte först och inte störst, men alldeles speciell på sitt eget sätt. Och att jag föddes på nytt stämmer också på ett sätt. Jag blev mamma på nytt, och en helt annan mamma än när vi fick Casper. Och när jag idag på Ludwigs dopdag tänker tillbaka på Caspers dopdag så inser jag att jag absolut inte är samma person nu som då, och det till det bättre.

Ett trevligt dop blev det också denna gång. Vädret var kanske inte på vår sida men helt okej ändå. Vi började i kyrkan och fortsatte sedan hem till oss på dopkaffe. Den närmaste släkten var med och både Casper och dopbarnet själv skötte sig fint.

 
Doptårtorna blev också denna gång riktigt prima :)

Ludwig Carl Viktor blev dopbarnets namn och det blev en fin blandning. Precis som med Casper så har Ludwig ingen anknytning utan är nu “bara” ett fint namn. Carl däremot är ett släktnamn eftersom både Emils farmorsfar och min farmorsfar hette Karl. Vi valde dock Carl med C istället för K. Sedan har vi Viktor som min ena bror heter i mellannamn. Samme bror blev dessutom en av Ludwigs faddrar så de får dela det namnet ;) Viktor hette dessutom både min mormorsfar och min morfarsfar. Där valde vi dock att stava med K så att inte namnet skulle bli så likt mitt.


Ludwig med sina fina faddrar.

Vill passa på att tacka alla som hjälpte till med bakning och barnvaktande, mamma, svärmor, svåger och svägerskor. Det kan inte nog nämnas hur lyckligt lottade vi är som har så många nära och kära som allt som oftast ställer upp när det behövs! Ni är guld värda allihopa!

Något annat som är guld värt i tusenfallt är ju min egna lilla underbara familj, mina älskade killar, två små och en stor.


Familjen Sandin

Dopklänningen som min mamma sytt till min dopdag för 27 år sedan fick vi nu ta fram för femte gången. Det börjar bli rätt så blått nu efter mina två bröder och nu mina söner. Nästa gång skulle det ju nog sitta bra med lite rosa igen ;)

Tack för idag!

/ viffslan

 

Posted in kärlek, Ludwig | Comments Off on om Ludwigs fina dopdag

om tacksamhet och en perfekt spädis

Denna helg var det skolningshelg igen och jag har fått känna mig riktigt kunglig. Jag har ju nämligen lyxen att ha en mor som är lärare och har sommarlov. Och som den underbara mamma hon är så erbjöd hon sig att komma med på skolningen och hjälpa mig med Ludwig. Så den här helgen har jag fått kursa i lugn och ro och med jämna mellanrum har mamma kommit in med Ludwig och så har jag ammat och gosat och sedan har hon tagit över igen. Lyx!!

Dessutom har jag ju den underbaraste av spädisar som beter sig exemplariskt och sover bra. Han har orkat bra alla fyra kursdagar och dessutom fungerat lite som testkanin. Ikväll blev det dessutom dubbla pass när vi efter skolningen for iväg på doulaträff till Vasa, vilket också gick bra. Underbaraste lilla Ludwig ❤️

Förutom mommo som hjälpte mig med Ludwig så har vi ju också lärarfammo som hämtade Casper idag när jag skulle iväg och Emil i jobb. Det är nog en sån rikedom att ha våra nära och kära både nära och tillgängliga!

Nu väntar sovmorgon innan en fullspäckad vecka som kulminerar i dop på söndag.

/ viffslan

Posted in Uncategorized | Comments Off on om tacksamhet och en perfekt spädis