Jag blir alldeles kall. Håret reser sig i nacken och det känns som att blodet fryser till is. Inga tankar i huvudet, ingenting. Bara tomhet. Och en känsla av att detta händer inte.
Jeppo, denna vÃ¥ran lilla underbara by. Där vi har allt vi behöver. Där gemenskapen är alldeles speciell. Och där hela byn drabbas om nÃ¥got händer. Och gud ska veta att det känns som om vi varit med om mycket de senaste Ã¥ren. Ibland känns det verkligen som om vi är mera drabbade än andra byar (vilket vi säkert inte är…eller).
De gÃ¥nger som blodet frusit till is de senaste Ã¥ren…barn som dör, unga som dör, hus som brinner, familjer som förlorar allt. Och sÃ¥ nu, en ung kvinna som inte längre finns bland oss. En trebarnsmor, en fru, en syster, dotter och älskad vän. En familj som plötsligt förlorat sin fru och mor. Det finns inga ord. Bara tomhet.
Livet är sÃ¥ otroligt skört…det kunde lika bra ha varit jag. Att dö i en trafikolycka kan hända vem som helst. PÃ¥ ett ögonblick. Det enda jag tänkte efter att jag fick nyheten i min telefon var: lÃ¥t mig komma hem till mina barn ikväll. 30 km längs riksväg 8 kändes som minutrar av dödsfällor efter varandra. Det är länge sedan jag varit sÃ¥ rädd.
Att bli mamma gjorde livet ännu skörare. För om jag dör, så drabbas inte bara mina nära och kära, vuxna människor som kommer att klara av det och i sinom tid fortsätta med sina liv. Nej, mina barn skulle bli moderlösa. Och den tanken smärtar mer än någonting annat.
Och nu ÄR det tre barn som blivit moderlösa. Som kommer att präglas av detta hur länge som helst. Och hur förklarar man döden för ett litet barn? Hur förklarar man att mamma inte kommer tillbaka?
Nej, det finns inga ord.
Bara tomhet.
Sorg.
Frustration.
Och ilska över att livet ska vara så orättvist.
plötsligt, ofattbart, allting förstört
allt som vi nånsin sett och hört
ett liv som har slocknat, bara så där
lämnat livet hon hade här
finns inga tankar, finns inga ord
varför händer sånt på vår jord
Åh så tragiskt! Kram!!