om en lite bättre dag

Så, precis som jag gissade så har denna onsdag varit en betydligt bättre dag. Lite mindre trött, mera på G gällande finskan och en bättre lärare gjorde dagis nästan angenäm. Efter skolan gick jag till domkyrkan för en lugn stund, pratade sen med en kollega i telefon och nu har jag ätit middag, läst lite teori och tagit en varm och skön dusch. Nu väntar jag på att killarna ska ringa för att säga godnatt och sedan kurar jag ihop mig framför datorn med något trevligt att titta på. Igår tittade jag på filmen Young Victoria, och den var såå bra :)

Imorgon består skoldagen dels av teori och dels av välineanalyysi (alltså testa olika redskap), som vi gör på en av deltagarnas arbetsplatser. Sen på kvällen ska vi hela gänget på restaurang, så det blir kul. Sen blir det till att packa för att lämna detta boende. Bor nu på samma ställe som jag bodde vecka 2 och trivs lika bra nu som då. Fick dessutom exakt samma rum så det blev riktigt bra. Kan verkligen rekommendera Bed&Breakfast Tuure, om man nöjer sig med att dela badrum med de andra som bor här.

En liten uppdatering av dagen som gått…

/ viffslan

Posted in skola | Tagged | Leave a comment

om en klagovisa från storstan

Så var man i Åbo igen då. Vecka 5/6 så nu ser jag ljuset i tunneln. Visserligen är det ju inte slut efter dessa närstudieveckor, men man får åtminstone vara hemma. Då börjar väl det “riktiga” jobbet. Då ska vi praktisera, 3 klienter och 15 terapigånger på var, med två olika handledare. Så då ska man få in det parallellt med sitt vanliga jobb. Men som sagt, jag får ju vara hemma och dessutom göra en del av det på svenska, jihoo :)

Men det som jag skulle skriva om var dessa två dagar nu i Åbo. Riktiga “skitdagar”. Känslorna just nu är trött, frustrerad och “leid”. Dessutom gör ju inte den mörka och trista novembermånaden att det känns bättre…

Just nu känns studierna värre än nånsin. Det känns som att jag inte förstår ett skit. Har inte lyckats öppna mina finska kanaler riktigt ännu och känner att hjärnan är tröttare än vanligt. Vilket ju kan bero på min kropp, som för för två veckor sedan började säga ifrån. Hjärtklappning, tungt att andas, trötthet och aptitlöshet. For via HVC och fick bekräftat att det troligtvis rör sig om stress, vilket ju inte är så konstigt med tanke på hur hösten har sett ut. Så nu har jag försökt ta det lugnare och faktiskt ladda upp för dessa Åboveckor.

Och på något sätt så kom dessa veckor lägligt, för kvällarna är ju som jag skrivit förut lite morsvila. Promenerar, handarbetar och tittar på TV. Men så ska man ju ta sig igenom dagarna också. Och just dessa två dagar har nog varit de värsta. Och det är inte bara jag som tycker det, utan också de andra, trots att de ju inte har svårt att språkligt förstå vad läraren pratar.

Men när man får höra stup i kvarten att det vi studerar är “hirvee vaikea” så blir man ju inte direkt mera peppad. Och när man hela tiden får höra att man tänker fel eller att man tänker för lite, eller skriver för mycket, då blir man ju inte heller mera peppad. Och så har det varit dessa dagar nu. Och självklart är det svårt, men man kanske kunde motivera sina studerande genom uppmuntran istället.

Nåja, säkert kommer det att kännas bättre imorgon. Det blir ju alltid lite lättare när man får skriva av sig. Men flummigt är det likväl. Och när jag ska läsa in mig på teorin så har vi vårt studiematerial på finska och vår kursbok på engelska så det blir nu riktigt “sekakieli” när jag sen ska försöka tänka på svenska i mitt huvud.

Att finskan känns så otroligt trög nu beror säkert till viss del på att min hjärna helt enkelt är väldigt trött efter långvarig stress. Men förhoppningsvis ska jag kunna sova i kapp lite och känna mig piggare redan nästa vecka.

Så, ett riktigt klagoinlägg som kanske kan lätta lite på min börda.

 

/ viffslan

Posted in skola | Tagged , | Leave a comment

om sista kvällen på länge

Började förra inlägget med att konstatera att veckan gått snabbt. Nu är det precis tvärtom, för denna vecka har gått riktigt långsamt. Både skoldagarna och kvällarna har känts långa.

Men nu är det i alla fall torsdag kväll och imorgon får jag åka hem. Och vara hemma i fem veckor innan det är Åbodags igen. Skönt! Och trots att jag väntar och längtar efter min familj så måste jag ännu en gång få säga att det har gått bättre att vara borta hemifrån än vad jag hade trott. Och på något sätt känner jag en viss stolthet över det. Att jag klarar mig själv. Jag har alltid sett mig som en ganska osäker person just när det gäller sådant här. Att vara ensam, att bo ensam, att inte känna någon alls och bo på lite olika skumma ställen. Men det går bra och jag klarar mig.

Och min man, herregud vilken man!! Han fixar det hemmavid utan att blinka. Inte en gång att han sagt att det inte går. Jag vet ju inte om han tänker det innerst inne, men har gör det som en man. Han tar hand om hushåll, barn och sitt jobb. Dag ut och dag in i väntan på att jag kommer hem. Och jag älskar honom för det!

Och ännu en gång kan jag konstatera att det är nyttigt att vara hemifrån. För då inser man vad man har där hemma. Hur mycket jag blivit välsignad med. Visst skulle det vara enklare att göra det här utan familj, men vem skulle vänta på mig hemma då. Vad skulle jag ha att längta efter…ja, ni förstår min poäng.

Men två speciella saker vill jag framföra idag. För det första, vad är oddsen att man träffar på två andra Nykarlebybor i Åbo på samma dag. En gammal skolkamrat och en bekant som jag känner via jobbet. Den där känslan när man tittar på varandra så där mystiskt, innan man inser att jo, det är hon. Haha, världen är liten.

Den andra saken är att jag inte förstår min på lövblåsare. Gick förbi en park i morse, där den ena stod i ena änden av parken och blåste löv från gräset ut på gruset, medan den andra stod i andra änden och blåste löv från gruset in på gräset. Alltså what! Kan någon förklara för mig…

Annars har det som sagt varit en lång vecka. Jag har varit jättetrött, vi har på något sätt alla varit otroligt trötta den här veckan. Och inte har jag gjort så mycket intressant på kvällarna heller. Det går inte så bra när hotelldörren låses kl. 19. Men jag har haft det mysigt på hotellrummet med min målning, min virkning och Netflix. Mumcave indeed ;)

Men imorgon blir det tågresa hem till Pampas igen. Jeijj!

gonatt

/ viffslan

Posted in skola | Tagged , | Comments Off on om sista kvällen på länge

om en språkresa och en gravgård

Oj vad denna vecka går snabbt. Nu är det redan torsdag kväll och en halv skoldag kvar innan jag får sätta mig på tåget hem. Wohoo ;)

Det har faktiskt varit riktigt trevliga dagar här. Både i skolan och på kvällarna. Igår på kvällen gjorde jag något som jag planerade redan första veckan här i Åbo. Att gå till Gamla Begravningsplatsen här i Åbo. Nu när jag bor här i Kuppis och det var relativt nära så tänkte jag att jag ska gå dit och söka efter mina släktingars gravsten.

Jag är ju en person som tycker om att strosa runt på gravgårdar, men detta var nog verkligen något i hästväg, och på ett positivt sätt. Jag kom in genom en av portarna och tänkte direkt att denna gravgård är stor, såå stor. Så jag började gå (hade karta med siffror där mina släktingar skulle ligga) och ju längre jag gick desto mera häpnade jag. Det tog ju aldrig slut. Där fanns flera kapell, minneslund, veteranlund, urnegravområde (med en fontän mitt i) och ett otroligt stor område med hjältegravar (och ett specialdesignat monument uppe på en backe). Dessutom fanns där skilda ortodoxa, katolska, judiska och muslimska begravningsplatser. Jag gick väl kanske 1 h där och hittade faktiskt mina släktingars grav, min farfars farfars farbror Israel Lassander, hans fru Edla och hans barn Ada, August och Agnes med sin familj.

Det kändes faktiskt otroligt magiskt att se namnet Lassander där. Släktingar som jag inte har någon som helst koppling till annat än att jag läst om dem i släktböcker och sett namnen i kyrkboken. Men nu var de här, i Åbo. Stod en bra stund och bara tittade på stenen, och tänkte att det var synd att jag varken hade ljus eller blomma. Kanske jag åker dit en annan gång och lägger ner något där.

Idag var det mycket kallare här så tog bara en kort promenad till Citymarket för att bunkra upp med lite kvällsmat och färdkost inför imorgon. Nu är det dags att packa. Nackdelen med att shoppa är ju att man ska ha hem allt också. Två stycken barnjackor i en redan full kappsäck kan bli knepigt, men ska nog gå.

Och för att nu nämna lite om skoldagen idag så börjar jag känna mig riktigt bekväm med finskan nu. Självklart snubblar jag på ord och måste tänka, men jag drar mig inte för att börja prata även fast jag inte tänkt ut det hela på förhand. Och då sker ju små roliga misstag, som idag, när jag bytte kö i matsalen och skulle sa till en annan “aj, sä löysit lyhyempi juna…ei, jono” :)

Och det komiska är att ju mera finska jag lär mig, desto mera svenska får jag börja prata. Det dyker upp fler och fler som vill prata svenska med mig, för att träna, och det dyker upp fler som säger att visst förstår de svenska, men de vill ogärna prata. Och det är ju roligt. Jag upplever att flera av dem liksom har insett att om jag som svenskspråkig kan gå en sådan här skolning på finska så kanske de också kan förstå lite svenska. Och det är ju fantastiskt! Tänk om lilla jag kan få folk på den här skolningen att tro på sig själva när det gäller svenskan, precis som jag själv börjar göra när det gäller finskan. Roligt!

Men nu ska jag packa klart, titta lite film och virka lite. Pratade just med killarna där hemma och nu börjar nog saknaden krypa fram. Eller så är det längtan som tillåter sig att komma fram eftersom jag vet att jag imorgon får se dem igen.

God Natt!

 

/ viffslan

Posted in skola | Tagged , | Comments Off on om en språkresa och en gravgård

om att återvända till min nya stad

Så var man i Åbo igen då. Block 2/4, vecka 3/8, dag 12/40. Det går så snabbt. Nu är det bara tre dagar kvar innan jag åker hem över helgen. Och sen kommer jag tillbaka nästa vecka.

Igår var det en lång och tung dag. Steg upp 04.45 för att hinna till morgontåget som for 05.48. Sov lite på tåget, men det är ju ingen supersömn. Bytte tåg i Tammerfors där jag väntade 1 h. Satt på café och åt lite morgonmål. Anlände till Åbo 10.50, åt en snabb liten lunch och iväg till skolan och skoldag kl. 12-18 (som blev nästan 18.30). Sen hade jag en sådan inkvartering så det ligger nära skolan, men incheckningen fanns inne i stan (why??) så då var det att ta sig in till stan för att hämta nyckel och sedan tillbaka till Kuppis. Gick via butiken så kom väl till Majatalo Kupittaa vid 20-tiden. Så en låång dag. Jag var såå trött och slut i kroppen.

Det här boendet är inte världens snyggaste, men sängen var skön och frukosten god. Wc, badrum och de skilda rummet har dock sett sina bästa dagar, och det gemensamma köket var väldigt ofräscht. Men det ska nog gå att bo här 3 nätter till. En fördel är ju att det tar mig 5-10 min till skolan så får ju sova ganska länge på morgnarna :)

Annars har det gått riktigt bra. Förstås var huvudet inte riktigt med igår men idag gick det bättre. Vi har nu i tre dagar inte direkt föreläsningar utan vi går igenom test, så det är en blandning av information och praktiska övningar, så det är ju alltid lättare att hänga med när det blir lite variation.

Den stora grejen för mig är ju fortfarande finskan, men nu börjar den kännas bekväm. Inte hänger jag ju alltid med på lektionerna, men det där vardagliga sociala umgänget med de andra flyter på bra. Har haft flera diskussioner med olika personer idag, och även varit med i diskussion i större grupp. Och det flyter, jeijj!!

Och det är ett härligt gäng vi är. En brokig skara som trivs tillsammans och som har nära till skratt. Som gaddar ihop sig mot föreläsare (när det behövs) och som hjälper varandra. Egentligen helt otroligt med tanke på att vi för 5 veckor sedan var helt okända för varandra. Men det är väl så det ska vara :)

Och även hemma går det bra. Pratade just med killarna och de lever sin vardag precis som de ska. Jag tror att jag lider mera av att vara ifrån dem än vad de gör. De får ju vara hemma med Emil och göra de vardagliga sakerna, medan jag sitter ensam på ett sjabbigt hostell. Men det går ju bra det också. Och på ett sätt är det skönt att få lite lugn och ro. Det finns inga måsten, jag kan inte städa, tvätta eller fixa saker hemma. Det jag kan göra är att handarbeta, se på TV, surfa på nätet och skriva. Och det räcker bra. Lite lugn och ro med mig själv och mina tankar.

Fast den här veckan ska jag inte tänka lika mycket som förra veckan. Den här veckan känns mycket mera stabil. Och det är skönt. For en sväng till köpcentret Skanssi ikväll och åt middag, shoppade lite och fick mig en ordentlig promenad på samma gång. Härligt.

Så tack för mig, och gonatt!

/ viffslan

 

P.S. att se ordet “godkänd” på mellanuppgiften kändes ju också riktigt nice. Ett steg framåt :)

Posted in skola | Tagged | Comments Off on om att återvända till min nya stad

om slutrakan

Nu känns det bra. Nu är fyra dagar avklarade här i Åbo denna vecka. 3,5 timmar lektioner kvar och sedan 5 h på tåget innan jag är hemma. Härligt. Nu sitter jag här i mitt mysiga rum i min sjukt sköna säng och njuter av lugnet.

Den största lättnaden just nu ar att jag igår fick klartecken att jag får skriva mina mellanuppgifter på vilket språk jag vill, svenska, finska eller engelska. Vilken lättnad alltså!! Då blev det där jobbet mellan närvaroveckorna genast så mycket lättare.

Fyra dagar bakom mig alltså. Och så bra det har gått. I går och idag har varit riktigt bra dagar. Så mycket finska som jag har pratat dessa två veckor jag jag nog inte gjort under hela min karriär som ergoterapeut. Och nu är tröskeln till att öppna munnen väldigt låg. Så fräckt!

Men trots att jag ju ligger steget efter de andra vad gäller språklig förståelse i allt det vi får lära oss, så har jag insett att jag ändå ligger ganska jämsides, om inte lite för till och med. Som exempel insåg jag att vi finlandssvenskar nog är himla bra på språk i alla fall. För det första så tror jag inte att det är många av de andra kursdeltagarna som skulle klara av att gå en sådan här skolning på svenska. Så redan där ligger jag steget före. Sen blev det suckar och stönar över att vi måste söka artiklar på engelska (eftersom det ju inte finns på finska), medan jag jublade. Pratade sedan med några andra och insåg att flera av dem faktiskt inte kan så mycket engelska. De tyckte det var jättejobbigt att behöva läsa artiklar på engelska. Mig gör det absolut ingenting. Så då ligger jag steget före där också. Så med andra ord, jag klarar mig på tre språk medan flera av de andra egentligen har bara ett. Inte så dåligt när man börjar tänka i de banorna!

Nu har jag tagit min kvällspromenad, ätit lite mat, duschat och packat. Så nu återstår egentligen bara ett samtal hemifrån och sen lite virkning framför “Arvinge okänd”. Och så en god natts sömn innan fredagen är här. Tjohoo :)

/ viffslan

Posted in skola | Tagged | Comments Off on om slutrakan

om en känslosam dag

Tisdag. Som känt inte min bästa dag. Och inte idag heller, för idag kom baksmällan. Igår (trots sömnbristen) så var jag positiv och det kändes som att den här skolningen är något jag kommer att klara av och som kommer att göra mig, förutom mera yrkeskunnande, även större som människa.

Idag känns det skit. Kom just hem från skolan och lade mig ner på sängen för att gråta en skvätt. Grät dels för att det idag kändes som att jag inte förstod någonting, och inte kommer att göra det heller. Och dels grät jag för att det ju egentligen inte alls är det här jag vill nu. Ni som läst min blogg vet ju att det jag egentligen ville (hade tänkt) var ju att vara hemma i höst, med vårt tredje barn. Så då grät jag lite extra mycket över det där barnet som vi fortfarande inte har. Och sist och slutligen grät jag lite över att jag inte får vara hemma med de barn som vi de facto har. Så en salig blandning av känslor.

Men så satte jag mig ner för att skriva det här inlägget, för då brukar det lätta. Det är redan snart två månader sedan jag senast skrev i bloggen om det här ämnet, men lika aktuellt fortfarande. Vi kämpar och kämpar, för tillfället kanske lite i det tysta även för oss själva. Man orkar inte prata om det hela tiden. Och ju längre tid det går ju mera tankar börjar ju snurra i huvudet om det faktiskt är något fel. Och ingen vill väl inför varken sig själv eller sin partner börja fundera om det är något fel, och isf på vem det är något fel. För nu känner jag att jag börjar komma till den punkten att jag inte bara vill köra på som förr. För det ledar ju banne mig ingenstans. Snart är vi framme vid 1,5 år av misslyckande. Och det tär. Och speciellt tär det de månaderna när det skiter sig. Som nu. Här sitter jag, med en kropp redo att bli gravid, men min man 400 kilometer bort. Sån månad denna månad. Bara att acceptera och ta nya tag. Men det är tungt. Jävligt tungt!

Och som jag skrivit många gånger så blir det alltid värre när man får höra gravidnyheter i sin bekantskapskrets. Underbara nyheter egentligen, men som alltid tar fram den där oklädsamma avundsjukan. Den som kan förstöra en hela dag, ja t.o.m. en helt vecka. (Eller ännu längre om det vill sig).

Sen försöker jag tänka att det ju finns en mening med allt. Det är tydligen meningen att jag ska gå den här skolningen, och därför har jag inte blivit gravid. Men på samma gång som jag tänker det så blir jag så arg. För vad är väl en skolning, eller ett jobb, mot ett barn. Låter kanske konstigt, men det är mina ärliga tankar just i den här stunden. För det överlägset viktigaste i mitt liv är min familj. Mina barn. De två miraklen vi blivit välsignade med.

Så nu ska jag bara försöka förlita mig på att det väntar ett barn på oss. Kanske om 10 månader, kanske om ett år, kanske först efter skolningen. Kanske om ännu längre.

 

 

vi väntar på dig
men nog känns det tungt
du finns i våra tankar
och hjärtat är ungt
du har inte ännu blivit till
men ha dig hos oss är det enda vi vill
att vänta och längta dag efter dag
kan göra en människa alldeles svag
men starka ska vi vara, så att när du blir till
de bästa föräldrar vi dig ge vill

i mitt hjärta har du redan en plats
den växer för varje dag
snälla lilla mirakelbarn
min hand, kom och tag

/ viffslan

Posted in barnalängtan, kärlek, personligt, skola | Tagged , , , | Comments Off on om en känslosam dag

om en mördardag

Så var jag tillbaka i Åbo igen, utan familjen. Det kommer att bli en tuff vecka, det sticker jag inte under stol med. Men första dagen har gått bra. Den såg ut så här:

04.40 ringer väckarklockan. Får skjuts av pappa till tåget.
05.48 åker tåget, väntar 1 timme i Tammerfors på tåget till Åbo, passar på att äta lite frukost.
10.50 framme i Åbo. Tar bussen till skolan med mina tre väskor, som jag sedan går med hela dagen. Hinner köpa en sallad som jag äter innan första lektionen.
12.00-16.00 Lektioner, perusliikkomunen ja tasapaino…tungt och tröttsamt.
16.15-17.45 Mera lektioner. Vi får lära oss om högskolans bibliotek och kanaler via vilka vi kan söka artiklar. Börjar känna mig lite sliten…
Känner att jag måste gå till boendet för att hinna få lite motion också idag, så traskar iväg med mina väskor.
18.30 anländer jag till Bed&Breakfast Tuure. Trevligt ställe. Går ut en sväng på stan och köper mat.

Nu har jag ätit, pratat med killarna där hemma och duschat. Lite TV nu och sen i säng. Vilken dag. Hoho…

Har idag flera gånger tänkt på vad denna skolning betyder för mig, förutom själva kunskapen. Det betyder att jag ska vara borta från familjen. Jag ska röra mig ensam i Åbo. Jag ska bo helt själv på nya ställen. Saker som man kanske tycker är en big deal, men det känns inte så. Nu ska jag ensam bo här på det här stället i 4 nätter, med en massa okända människor. Det är en sak som jag aldrig  gjort förr. Men allt sånt gör ju att man växer som människa.

Och att vara borta från familjen gör ju att man inser hur himla mycket de betyder för en. Visst går det bra att vara ensam, och till viss del är det ju skönt, men när man är van med en familj så nog känner man sig söndrig utan dem. Så är det bara. Och idag var det dessutom extra jobbigt eftersom de skulle börja dagis. Hela första dagisveckan kommer att gå utan att jag är där och frågar hur det varit, vad de ätit, vem de lekt med. Visst kommer vi att ringas varje kväll och prata, men det är ju inte samma sak. Och Casper börjar parkour imorgon. Även det kommer jag att missa. Men jag får ta igen den nästa vecka istället.

Som avslutning på detta inlägg, och dagen, får jag väl bara konstatera att den här skolningen nog kommer att vara det tuffaste och “jobbigaste” jag gjort hittills i livet. Vilket ju gör att när jag väl är klar så kommer segern att vara extra stor.

tack o gonatt

/ viffslan

Posted in skola | Tagged | Comments Off on om en mördardag

om tankar om en stad

Nu har fyra dagar gått av skolningen och idag tyckte jag att jag började hänga med riktigt bra. Och när det dessutom är intressanta föreläsningar och ett trevligt studiegäng så känns det riktigt bra. Fick prata svenska med ännu en kurskamrat och så fick jag även höra att de nog förstår allt jag säger :)

MEN, nog ska det bli skönt att köra hem imorgon. Sova i egen säng, äta frukost i eget kök och ligga i soffan och se på TV. Samla lite energi inför nästa vecka.

Tänkte ikväll bjuda på lite tankar om Åbo, so far. Jämför förstås med Helsingfors eftersom det är den enda stad jag kan jämföra med, men så var det ju också 7 år sedan vi bodde där.

  1. Jag tycker dock att människorna här i Åbo är lite mindre stressade. Tempot är inte riktigt lika högt, folk springer inte fram på gatorna. Dessutom tar folk mera kontakt. Man kan ju t.o.m. få ett ögonkast eller två från folk på gatan eller i bussen, samt ett “huomenta” eller “hei” från busschaufförerna. Lite vänligare attityd än i Hesa.
  2. Sen känns Åbo betydligt mindre än Helsingfors, trots att kommunen till ytan är större. Vet inte vad det beror på, men så har jag ju rört mig på en begränsad yta också denna vecka. En orsak kan ju vara att i Helsingfors finns spårvagn och metro, vilket gör att det känns mera som en metropol. Gatorna är bredare och har fler filer även mitt i centrum.
  3. Bussarna i lokaltrafiken (som jag hunnit använda flitigt) är i tid och inte lika överfylla som i Hesa. Och trots att det är mycket bilar inne i stan så är det också otroligt många som cyklar (eller går). Men cyklandet verkar vara väl ingrott och vägarna är också anpassade för cyklister med skilda filer och dylikt. Mycket bra!
  4. En sak som säkert också finns i Hesa idag 2018 (jämfört med 2007-2011) är ju lokaltrafikapp. Här i Åbo laddade jag ner Föli-appen och köpte mig en turistbiljett för hela veckan. Den finns då i telefonen och är ju lika enkel att använda som ett vanligt busskort. Superbra! I appen kan man ju också söka efter den bästa rutten eller helt enkelt se när nästa buss kommer. Det är ju sånt som verkligen underlättar varandet i en stor stad.
  5. Runsala (Ruissalo). Har förälskat mig totalt i denna ö. Helt fantastisk natur, berusande stränder och massa små finesser lite här och där. Här finns ju själva campingen, simstränder, spa, golfbana, botanisk trädgård, många caféer och restauranger och en massa djur. Här går det gäss på vägarna och rådjur på ängarna.

/ viffslan

 

Posted in skola | Tagged | Comments Off on om tankar om en stad

om tredje dagen ifrån det där hemma

Så har halva veckan gått. 1,5 dag kvar och sen får vi åka hem. Några små tankar ska jag plita ner från dagen som gått. Idag var det mera kaos i hjärnan. Vi går igenom så många saker nu innan vi kan börja med själva SI-terapin så man blir alldeles flummig. Hjärnan, nervsystemet, sinnena, den normala utvecklingen m.m.

Och trots att det är kaos i hjärnan och allt bara känns flummigt så hat jag ändå idag fått sådana verktyg så jag känner att jag kommer att fixa ett problem som jag haft på jobbet. Jag kommer att kunna angripa problemet från en lite annan vinkel.

Finskan går fortfarande helt bra och förutom våra föreläsningar så pratar jag ju faktiskt med folk. Satt med två andra och åt idag och vi pratade om allt möjligt i så där 45 minuter. Säkert var mitt språk ganska sekaisin, men de förstod mig i alla fall. Som sagt, små steg framåt.

Vi hörs.

/ viffslan

Posted in skola | Tagged | Comments Off on om tredje dagen ifrån det där hemma