Nu är jag skör, mycket skör. För vi har en faktor. Tror jag.
Igår var jag då till Kokkola på
hysterosalpingosonografi (alltså när de undersöker om äggledarna är öppna) och nu har vi en faktor, tror jag. Om jag förstod läkaren rätt (borde ju ha ställt en massa frågor, men kom ju på dem först i bilen därifrån) så är min vänstra äggledare öppen och okej, medan det såg ut som att den högra inte var helt öppen. Men hon kunde inte säga säkert eftersom vi fick avbryta undersökningen.
För trots att jag har ganska hög smärttröskel, har genomlidit ett missfall samt fött tvÃ¥ barn sÃ¥ gjorde det sÃ¥ j…la ont. Aldrig förut har jag känt sÃ¥n smärta. Först lite när de satte in katetern, men sedan när de spolade in koksalt sÃ¥ sved det och brände sÃ¥ jag trodde alla mina â€ladyparts†skulle explodera. AlltsÃ¥ den smärtan…fullständigt fruktansvärt… EfterÃ¥t värkte det i magen, ryggen och benen, jag mÃ¥dde dÃ¥ligt och kallsvettades. Men som den ”dÃ¥oliga” kvinna jag är sÃ¥ var det ju raka vägen tillbaka till jobbet. Som tur var sÃ¥ lättade värken och illamÃ¥endet efter att jag hade ätit, och resten av jobbdagen gick helt bra.
Tydligen brukar inte den undersökningen gör så där jätteont, men tydligen gjorde det det för mig. Läste sen att det brukar kunna göra mera ont om äggledarna är tilltäppta (stockade, eller vad man nu brukar benämna det).
Men summa summarum (ska vänta på texten på Kanta och sedan ringa dit och fråga allt som jag inte kom på då när jag var där) så såg det ut som att min högra äggledare inte var helt öppen, vilket ju förstås försvårar en graviditet. Det betyder ju att varje månad som ett ägg lossnar från den högra äggledaren så är chansen till en graviditet mycket mindre. Och eftersom läkaren inte kunde ge ett helt säkert svar så vet vi ju inte heller om den högra ens är lite öppen.
Så från att ha känt mig lättad och hoppfull så känns det plötsligt lite hopplöst. Trots att det ju inte är det. Det finns fortfarande inget som säger att vi inte skulle kunna bli gravida på naturlig väg, men en inte helt öppen äggledare är ju en faktor. Och en faktor man kan komma förbi genom att göra IVF.
Så nu fortsätter vi försöka då. Och så får vi se om vi i något skede känner att vi skulle vilja testa en IVF-behandling. Men som jag skrev tidigare, det handlar ju om både tid, pengar och känslor. Det är en stor investering som ska till för en IVF, för livet ska ju fortgå ändå.
/ viffslan
Måste ni göra ivf? Kan det räcka med stimulering av äggblåsorna med tex hormonbehandling? De kan göras hemma med sprutor och är betydligt enklare och betydligt mindre krävande än ivf.
Hej! Nej, om det är så att det är stopp i äggledarna så hjälper det inte att stimulera äggblåsorna, då är ju problemet att inga spermier når ägget som rör sig i äggledaren. Det problemet kan man ju då gå förbi genom att göra IVF och befrukta i laboratorie. Så om det nu inte lyckas naturligt så är nog IVF det enda alternativet.