om svar på kommentar

Fick flera fina kommentarer på mitt förra inlägg “om att vilja ha ett sammanhang”. Speciellt två saker började snurra nya tankar hos mig. Dels en kommentar om att det är viktigt att bejaka känslorna, och dels en kommentar om att det är viktigt att se på vad jag har och “återvända” till tacksamheten över allt jag har. Sanningar från fina kvinnor.

Jag vill ytterligare lite kommentera dessa saker. Först och främst håller jag helt med om att det är viktigt att bejaka sina känslor, att låta dem ta plats. Både bra och dåliga känslor. Att även låta “sämre” känslor ta plats och fylla kroppen, för att sedan kunna “tasmas” så att allt känns bättre. Och för mig är det här med att prata och skriva blogg riktiga utlösande faktorer, som får känslorna att lägga sig och kännas hanterbara.

Men sedan är det också viktigt att inte fastna i de negativa känslorna. Att inte fastna i det att snegla på andra, att inte fastna i avundsjukan och missunnsamheten. För är det något jag har insett under vår resa så är det att ALLA har bagage, vissa mer och andra mindre, men alla har sitt egna bagage. För någon är det ensamhet, för någon annan barnlöshet. Vissa drabbas av sjukdom, olyckor eller dödsfall. För hur fint det än ser ut på ytan så finns det oftast mörkare saker under ytan.

Och det här har jag jobbat med mycket, att kunna se allt fint jag har i min omgivning och inte se så mycket på vad andra har. Och när det gäller barnlöshet så handlar det ju oftast om att man är avundsjuk på de som lyckas få barn precis som de vill. Då har jag fått börja tänka på att de istället säkert har annat bagage. De har något annat som tynger dem, och när man (jag) tänker så, så känns det plötsligt inte så orättvist längre.

För jag är lyckligt lottad, med man, barn, stor familj, jobb och hus. Och trots att man aldrig kan veta när eller vem som drabbas av olycka eller sjukdom så är vi för tillfället friska och starka.Och jag är tacksam! Det vill jag verkligen poängtera.

MEN, bara för att man har “allt man kan tänkas behöva” så betyder inte det att man mår bra hela tiden. Man har ändå dippar i måendet, och de dipparna behöver få finnas. De behöver också få synlighet trots att det finns många personer som mår sämre och har det värre.

Vi måste våga prata om våra känslor, och vi måste våga ta emot andras känslor, även om vi inte förstår dem. Vi måste sluta tänka “vad har hen att klaga över”…för ALLA har bagage. Alla har saker som tynger dem, mer eller mindre.

This entry was posted in vardag. Bookmark the permalink.

One Response to om svar på kommentar

  1. Ulla Linder says:

    Hej, kom bara att tänka på – tänk om det finns ett barn någonstans, utan föräldrar, som bara väntar på att bli adopterad av er och få en familj…?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *