om barnens underbara tankar

Var med om en diskussion i bilen idag som fick mig att fundera över om man borde berätta för barnen (eller kanske bara den äldre) om vår sekundära barnlöshet.

Casper: mamma, jag tycker nog att vi sku behöv få en lillasyster ti vår familj
Jag: ja, men det är inte så bara att få det
Ludwig: Men jag e ju en lillebror. Fö tå Casper va en bebis, tå va ja bara ett litet frö.
Casper: Men ni måst bara pussas igen
Ludwig: Ja, ni måst pussas
Jag: (mållös) öh, jahaa…(tänker i mitt stilla sinne att varifrån kom det?!?)

Så går jag runt bilen och ska hjäpa ner Ludwig…

Ludwig: Men e int to o pappa kär i varandra na meir?
Jag: Jo, visst e vi he…
Ludwig: Men ja vill gift me me te.
Jag: Men ja e ju gift me pappa!
Ludwig: Men vi kan gift oss i alla fall…eller så kan ja gift me me nån annan…ja kan ju gift me me Saga

Alltså älskade barn! Som vi så gärna skulle ge alla småsyskon de bara kunde önska sig. Efter sådana här diskussioner skär det ännu mera i hjärtat. För det drabbar ju inte bara oss, utan även våra barn.

Och så frågan då…när ska man berätta åt sina barn att man lider av sekundär barnlöshet? För i något skede behöver man väl kanske upplysa dem om att man nog önskar flera barn men att det inte är så lätt. Hmm…

/ viffslan

This entry was posted in barnalängtan, Casper, kärlek, Ludwig and tagged , , . Bookmark the permalink.