om det bästa året hittills – årskrönika

Postat den 01.01.2014 av viffslan

Här kommer min årskrönika i text och bild. 2013 var det absolut bästa året, och allt p.g.a. vad som hände i maj, Casper kom till världen. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg…

Januari

IMG_9325
2013 började precis som 2013 slutade, men en putande mage. Så här såg magen ut i januari, då vi kommit halvvägs i graviditeten.

IMG_9298
Jag tog tåget ner till Helsingfors på klassträff. I tåget fick jag sällskap av Jonna och vi hade en riktigt trevlig klassträff hos Sonja :)

Februari

IMG_9344
Magen växte och vardagen flöt på…

Mars

IMG_9382    IMG_9512
I mars handlade nästan allt om revy. Övning på övning och så var det premiär. Magen och jag kämpade oss igenom föreställning efter föreställning :)

April

IMG_9611
Vi ordnade avslutningskonsert med B-orkestern och även mina musiklekisgrupper hade sina avslutningar.

20130428_222735
Jag blev 24 år och fick en mangel i present. Jag hade kalas och magen den växte…

Jag blev mammaledig från Östanlid men fortsatte ännu in i april med både musiklekisgrupperna, b-orkestern och mina jumppagrupper. Halsbränna, svullna fötter och trötthet började så smått prägla mina dagar…

Maj

Den årliga 1-majparaden som jag i år genomförde utan instrument. I stället lotsade jag mina b-orkesteradepter genom paraden.

20130510_232631
Vi ställde i ordning de sista sakerna inför bebisens ankomst, bl.a. restaurerade spjälsängen och skötbordet.

IMG_9809
Orkestern hade vårkonsert, som jag beskådade från publikplats och jag kände stolthet över orkestern!

Benen svullnade, magen sjönk ner och jag började känna mig färdig med graviditeten. Så kom då den 19.5, dagen som för all framtid förändrade våra liv. Vår älskade Casper kom till världen <3

20130519_165854 

 20130520_000025

Slutet av maj minns jag med värme, både p.g.a. Casper och det otroligt varma vädret som var :)

Juni

Vardagen med vårt underverk började. Vi kände oss lyckliga, trötta och lite vilsna, men sakta men säkert så kom vi in i föräldrarollen och sommaren flög iväg… Villan i Karvat, släktgården i Purmo och fotbollsplanen var de ställen som vi tillbringade tid på. Emil började nytt jobb som innebar bättre arbetstider, kortare arbetsväg och bättre lön :)

Vi träffade min moster och morbror med familjer som annars bor i Sverige och Casper charmade dem alla!

IMG_0118

Juli

Purmo, kalas, Jakobs dagar, Jeppo byadagar, Loppisrace och massa besök, det var vår juli månad det. Casper blev 2 månader och utvecklades i rasande takt!

20130714_145106  IMG_0141  IMG_0726 
IMG_0546

Augusti

Vardagarna började stabiliseras. Casper sov bra och utvecklades. Vi hade ett fint dop och Casper Joel Alexander fick sina namn. Efteråt hade vi kaffebjudning hemma hos oss.

IMG_1459 IMG_1503

Vi firade också 1-årig bröllopsdag, men det blev en lugn tillställning där vi tog en promenad och åt lite lunch med Casper sovandes i vagnen.

September

Hösten kom och det blev lugnare (jag började dock igen jobba med b-orkestern och en jumppagrupp). Casper och jag var hemma och upptäckte varandra. Casper blev 4 månader och fick börja smaka riktig mat. Det var toppen och sen dess har han slukat i princip allt i matväg :) Han vände sig också från rygg till mage och började upptäcka saker mer och mer…

IMG_1912

Vi firade mormorsmor och mormorsfar som fyllde 86 respektive 91 år.

IMG_2027

I september började vi också vara med i föräldra-barngruppen här i Jeppo och så började vi babysimma, båda saker som har berikat oss otroligt!

Oktober

I oktober var det dags för fars vid Uf. Hela vår familj var med på olika sätt och Casper skötte sig alltid bra när vi var där.

IMG_2181  IMG_2274

Våra vänner Emma-Maria och Per fick en dotter och Casper och jag hälsade på dem. Casper växte otroligt mycket i oktober och det syns när han ligger bredvid Leah!

IMG_2256

November

I november var vi mest hemma. Casper började dra sig fram och han blev mer och mer medveten om allt runt omkring honom. Han tränade också mycket på att sitta.

IMG_2814

Vi tog julkort och halvårskort som vi blev väldigt stolta över. Casper blev en riktig raket på golvet och en prakvarn så där annars. Han började vara uppe länge på kvällarna och hade svårt att få tag på sömnen. Han sov dock bra ute i vagnen på dagarna.

IMG_2804  IMG_2900

December

December måste nog vara den månad under 2013 som gick absolut snabbast. Det kändes inte alls om att vi hann med. Och det gjorde vi bokstavligt talat inte heller. Casper lärde sig krypa, och for iväg som ett skott. Han lärde sig sitta utan stöd och han började dra sig upp och klättra på saker. Så inte många lugna stunder inte.

Vi for på en liten resa ner till Helsingfors. Vi hälsade på hos goda vänner, träffade Casper ena fadder Sara, lyssnade på julkonsert och var med på körens sits.

IMG_3006  IMG_3057  IMG_3059  IMG_3067  IMG_3091 
IMG_3106

Emil fyllde år och vi uppvaktade.
Casper och jag gick och tittade på lågstadiets lucia.

Orkestern hade julkonsert och jag träffade mina “tjejkompisar”. Casper fick även träffa Leah igen.

IMG_3144 

IMG_3192

Julaftonen firades här hos oss och våra familjer firade tillsammans med oss. Casper fick ju (förstås) en hel hög med julklappar.

IMG_3180 
IMG_3214  IMG_3224  IMG_3260

Den årliga Lassanderska kusinträffen hölls hos min äldsta kusin och vi fick en bild på alla småkusiner :)

IMG_3411

Sammanfattningsvis kan man väl konstatera att det här året har varit helt fantastiskt. Den värld som har öppnats för oss i och med Casper har varit helt fantastiskt. Alla de personer som har grattat oss, som har hälsat på oss och som har visat sin glädje över att vi blivit föräldrar är helt fantastiska. Ni som är en del av Caspers liv är ju helt fantastiska, bara så ni vet!

Men det är ju inte enbart Casper som gjort detta år till ett fantastiskt år. Vi har ju underbara familjer och vänner, jobb som vi trivs med, hobbyer som ger kraft och styrka och ett hus som vi trivs i. Allt är ju liksom där!

Det jag önskar mig under 2014 är att vi får renoverat nedervåningen, att jag får fast tjänst och att det möjligtvis skulle skapas ett nytt litet liv…

 

Avslutningsvis en bild som verkligen visar hur det här året har förändrats för oss.
Nu är det ett liv med en liten, och det ska väl synas ;)

IMG_3458

GOTT NYTT Ã…R!

kramar från Casper, Victoria och Emil <3

Publicerat i Casper, hus, Jepo, jobb, kärlek, personligt, vardag | Kommentarer inaktiverade för om det bästa året hittills – årskrönika

om halvårsuppdatering

Postat den 27.11.2013 av viffslan

Jag utlovade ju lite bloggande om Caspers utveckling. Och nu när vi idag varit på 6-månaderskontroll så tycker jag det passar bra. Casper är nu i badet så då har jag lite tid att blogga. (Ja, alltså Emil badar honom, han är ju inte där ensam ;)

Rådgivningstid hade vi idag kl 11 och förstås så bröt Casper sina rutiner en dag som denna. Han vaknade kring 8 när Emil skulle iväg och då ville han ha lite mat, men sedan somnade han om och sov länge. Jag fick väcka honom halv ca halv 11 för att han skulle hinna äta lite innan vi åkte iväg till råddan.

Väl där så var han glad och nöjd och uppförde sig väl (som vanligt :) De strategiska måtten är nu 7650 gram och 66 cm så han fortsätter att växa bra. Han är nu tyngre än var både Emil och jag var när vi var 6 månader. Ni ser på diagrammet att han ligger under oss en lång tid för att från 4 månader till 6 månader riktigt skjuta iväg. Och nu är han som sagt tyngst.

image

Förutom längd och vikt så växer han ju också psykiskt. Han har nu börjat dra sig fram och han gör det med en målmedvetenhet som är fullständigt fascinerande! Han ser en leksak, stannar upp, tar sats och drar sig sedan fram otroligt snabbt. Så nu får vi börja se upp vad vi har liggande på golvet. Speciellt intresserad är han förstås av de grejer som vi har vid öppna spisen…

Sen har han också börjat bubbelprata, och det gör han så spottet yr. Han räcker ibland ut tungan och han skrattar, speciellt när någon skadar sig och säger “aj”. Han har ibland såna utläggningar så man tycker att det är riktigt synd att man inte förstår vad han säger :)

Han är nu också väldigt stadig i kroppen och vill gärna stå och hoppa. Som sagt så drar han sig fram, men kryper inte riktigt ännu. Han tar sig dock upp på alla 4, men går ner igen när han ska framåt.

Han fortsätter att vara intresserad av allt och alla och han är så otroligt glad. Vi njuter verkligen av hans sällskap! Han sover bra på nätterna och har också börjat sova riktigt bra ute i vagnen på dagarna så jag kan minsann inte klaga!

Vad gäller fast föda så äter han ett potatismål på dagen (med potatis, kött och grönsaker) och sedan gröt på kvällen. Han slukar allt i matväg och äter bröstmjölk ca 6-7 ggr. En matglad kille ;)

Nåja, det var en liten uppdatering om Casper. Imorgon ska vi till rådgivningen igen, men då är det tandrådgivning på schemat. Han har ännu inte fått några tänder, men jag har förstått att man kan börja borsta i alla fall. Vi får väl se vad hon säger om den saken.

Babysimmet som vi varit med på har nu också tagit slut för hösten, men vi ska nog fortsätta i gen i januari. Jag kan verkligen rekommendera babysim för det är en otroligt rolig och nyttig simstund för hela familjen :D

IMG_2918   IMG_2884

Men nu är det en liten kille som vi har lite mat efter badet, så jag får sluta för idag.

/ viffslan

Publicerat i Casper, vardag | Kommentarer inaktiverade för om halvårsuppdatering

om den omdiskuterade 5-minutersmetoden

Postat den 20.11.2013 av viffslan

Oj vad jag slarvat med bloggandet. Men det finns så mycket annat att göra. Ska ta och skriva en liten uppdatering om Casper här någon dag, men nu ska jag skriva om något annat.

Har idag googlat och läst om 5-minutersmetoden, den som handlar om att lära sitt barn att somna och somna om själv. Metoden går ju ut på att ha en bra kvällsrutin som barnet blir van med och sedan lägga barnet i egen säng för att somna själv. Sedan väntar man 5 minuter, går sedan in till barnet igen, säger godnatt och går ut tillbaka. Alltså inte ta upp barnet och gosa utan bara gå in, visa att man finns där och säga godnatt.

Som vanligt när jag googlade sÃ¥ kom jag ju in pÃ¥ en massa svenska sidor och forum. Säger bara suck och stön för dem… Kom in pÃ¥ ett forum där en mamma helt enkelt frÃ¥gade om rÃ¥d kring metoden eftersom hon just börja testa den pÃ¥ sin 5-mÃ¥naders dotter. Och reaktionerna lät ju inte vänta pÃ¥ sig. Även om jag inte skulle vara förtjust i metoden sÃ¥ skulle jag aldrig kommentera sÃ¥ elakt som de mammorna gjorde. Med caps lock pÃ¥slaget skrev de om hur 5-minutersmetoden är tortyr, barnmisshandel och en säker orsak till nattskräck för barnen. NÃ¥gon citerade t.o.m lagen där det stod om barnens rättigheter.

En mamma verkade t.o.m. tro att kvinnan hade låtit sitt barn ligga och skrika i 45 minuter. Om man är så oinsatt i metoden så att man inte vet att man ju ska gå in till barnet med 5-minuters intervaller så kanske man inte ska uttala sig alls!

Med sådana inlägg som det fanns där så blir ju en diskussion inte saklig. Jag tyckte synd om mamman som bett om råd och hjälp och inte fick annat än skit. Hon ville ju bara ha lite tips och råd men fick istället en rejäl utskällning. Hon skrev senare i ett inlägg att hon skulle sluta med metoden direkt. Jag hoppas att hon gjorde det av rätt anledning, att hon inte var bekväm med metoden, och inte för att en massa andra kvinnor övertygade henne om att metoden är dålig.

Vi har funderat lite på den här metoden, men jag vet inte hur nödvändigt det är för oss att testa den. Vi sover relativt bra på nätterna och jag personligen kan inte direkt påstå att jag känner mig trött. Det som vi dock har problem med är att Casper har svårt för att somna på kvällarna och det ska gosas och nattas och vankas. Eller så somnar han i samband med amning, och då är ju problemet att han ofta vaknar efter en stund och ska rapa.

Sedan vaknar han fler eller färre gånger per natt för lite nattmat och ofta somnar vi båda två ifrån amningen. Det resulterar ju för min del i rätt så mycket sömn, men problemet blir istället att jag ligger obekvämt halva natten, i amningsposition, med händer och armar som domnar bort samt rygg och nacke som blir sjuka. Och detta är något som jag gärna skulle komma ifrån.

På de forum jag har varit inne på så beskrivs 5-minutersmetoden av många mammor som tortyr där barnen lär sig att somna enbart för att de efter några dagar ger upp och lär sig att mamma eller pappa inte kommer trots att de skriker och ropar. De förespråkar att barnen aldrig ska behöva gråta och så fort de gråter så ska man trösta dem. Självklart tycker även jag det, alltså att man ska trösta sina barn och att de inte ska behöva gråta, men å andra sidan så är ju gråt i sig inte något farligt.

När jag läst om metoden och också faktiskt råkat se en läkare i nyhetsmorgon berätta om den så har jag fått den uppfattningen att det handlar om att lära barnet att mamma och pappa finns och bryr sig om barnet trots att man kanske inte håller det i famnen eller ens finns i samma rum. Metoden säger ju att man med 5 minuters mellanrum ska gå in till barnet och visa sig och lugna, utan att ta upp barnet, och inte att man ska låta dem ligga och skrika tills de somnar, för vem skulle klara det.

Men sen är ju jag också en person som vet att det inte finns någon metod som passar för alla barn eller föräldrar. Vissa föräldrar har säkert väldigt dåliga erfarenheter av många olika metoder som rekommenderas, medan andra föräldrar tycker att de fungerar utmärkt. Så om jag ska säga något om detta så tror jag att om man bara gör en sak till 100% och enligt eget huvud så blir det för det mesta riktigt bra.

IMG_2327

Men för att nu knyta ihop säcken så skulle jag gärna vilja höra er, mina kära kloka läsare, berätta om 5-minutersmetoden. Vad har ni för erfarenheter, bra eller dåliga? Eller är det helt enkelt så att ingen här sysslar med denna “tortyr” ;) Och i så fall, vilka metoder har ni kört med vid nattning?

/ viffslan

Publicerat i åsikter, vardag | 4 kommentarer

om “jepopääronas” kraft

Postat den 23.10.2013 av viffslan

Oj hörni, nu har plötsligt vår lille kille blivit stor. Nu kan vi inte mera säga att han är så liten, för nu har han växt. Idag hade vi då rådgivningstid för 5-månaders kontroll och nu är måtten 64 cm och 6910 gram. Han har alltså växt 2 cm och gått upp 1,1 kg på knappt en månad. Alltså över 1 kg…där ser man vad “päärona” kan göra! :)

Allt annat var också bra och utöver det vanligt så fick han tre vaccin, vilket han klarade bra. Grät lite men sedan var det inte så farligt. Jag kände mig så stolt över hur bra han uppförde sig vid rådgivningen :)

Casper har ju hela tiden varit väldigt liten till växten och legat på de lägsta kurvorna, men nu när han gått upp så där pass mycket så märkte jag när jag jämförde med mina egna mått vid 5 månader att han faktiskt gått om mig! Han är nu tyngre än vad jag var i samma ålder. Kors i taket ;)

Nu får vi då bara vänta och se hur han reagerar på vaccinen. Vi har just fått in så fina rutiner både nattetid och dagtid så jag hoppas verkligen att han inte vänder upp och ner på dygnet som förra gången då han fick 3 vaccin, men man får ta det sim det kommer.

Här kommer lite färska bilder på vårt gullegryn <3

IMG_2239 

IMG_2228

 IMG_2209

/ viffslan

Publicerat i Casper, kärlek | Kommentarer inaktiverade för om “jepopääronas” kraft

om tvillingar, lite fakta

Postat den 08.10.2013 av viffslan

Idag tänkte jag faktiskt blogga lite om tvillingar. Emil har ju bröder som är tvillingar och vi/jag har så många gånger fått höra av folk att det ju är stor chans att vi också får tvillingar eftersom det ligger i släkten. Men nu är det ju inte riktigt så det fungerar. Jag blev nämligen väldigt nyfiken och läste in mig på hur det riktigt är med tvillingfödslar, så nu tänkte jag dela med mig av det.

Vi börjar med enäggstvillingar. Enäggstvillingar uppkommer ju därför att två spermier träffar ägget på samma gång, vilket ju är en trevlig slump. Det betyder ju också att enäggstvillingar inte är ärftligt, allra minst från kvinna till kvinna.

Tvåäggstvillingar däremot kan vara ärftligt. Tvåäggstvillingar uppkommer på grund av att kvinnan släpper ifrån sig två ägg samtidigt, som befruktas var för sig. Benägenheten att släppa två ägg kan nedärvas från mor till dotter och är därför ärftligt. En man kan också ärva genen av sin mor, men “gör” ju inget med den eftersom han inte har några ägg. Däremot kan han ge genen vidare till en dotter. Det är säkert skälet till att man ofta säger att tvillingfödslar ofta hoppar över en generation.

Så med tanke på detta så kan vi ju konstatera att det inte alls är så stor sannolikhet att vi får tvillingar. Emils bröder är ju enäggstvillingar, vilket inte är ärftligt. Emil har dock tvåäggstvillingar i släkten, men även om han hade den genen så är det ju inte vi som får tvillingar, utan våra barn.

Detta var nu mina funderingar denna dag. Ganska spännande faktiskt med tvillingar. Här i byn har vi faktiskt många tvillingpar. Jag hade i min lågstadieklass två stycken tvillingpar och det måste jag ju nog säga är ganska häftigt med tanke på att vi var bara 17 stycken på hela klassen ;)

/ viffslan

Publicerat i Uncategorized | Kommentarer inaktiverade för om tvillingar, lite fakta

om daglig motion

Postat den 03.10.2013 av viffslan

Jag är med på en träningssida som heter heiaheia.com. Där sätter jag in all träning som jag gör och så är det lätt att följa med hur man uppfyller sina mål (som man har…hehe). Jag har satt som mål att vara fysiskt aktiv 5 h/vecka. Det lyckas ibland, men på senare tid så har det blivit lite sämre med det.

Men så denna vecka går det hur bra som helst. Nu är det torsdag och jag har redan uppnått mitt mål. 5,3 timmar står det nu när jag satte in min senaste promenad. I förrgår började Folkhälsans kampanj “Hälsostegen” och där är jag med nu för andra året i rad, så lite kan jag tacka den kampanjen för min hittills fina prestation denna vecka. För nu har jag faktiskt kommit mig ut på promenad varje förmiddag denna vecka, med Casper i vagnen förstås ;)

Känner på mig att det kommer att gå bättre med kampanjen i år än i fjol. Ifjol inföll den vid samma tidpunkt (1-30.10) och då var jag inne i en period i min graviditet när jag var otroligt trött och mådde dåligt kväll ut och kväll in. Så 10 000 steg (som är det dagliga målet i kampanjen) kom jag ju inte upp till på långa vägar. I jobbet kom det ju några tusen, men att sen ligga på soffan hela kvällen gav ju inte så där riktigt många steg… Men nu, med Casper i vagnen, så kommer det att bli många och långa promenader. Idag, liksom igår, så tog vi vår runda på 3 km och från det kommer det ca 5000 steg, alltså halva målmängden. Så det här året känns det bra.

Dessutom kommer denna vecka att bli riktigt bra, för på lördag åker jag till Nykarleby och medverkar i Arbis’ jumppakonvent, där jag kommer att jumppa 3-4 timmar. Hoho, får se hur jag orkar det, men min för tillfället ganska usla kondition…

Det är annars ganska intressant att börja vara mera aktiv nu och faktiskt märka hur jag varje vecka blir lite starkare, orkar lite mera, och känner mig lite “bättre”. Jag har nu haft min jumppakurs i 5 veckor och jämfört med första gången så går det så himla mycket bättre nu :)

Hoppas att ni som läser detta också anammat Folkhälsans motionskampanj. Om inte så gå in på halsostegen.fi och registrera dig.

/ viffslan

Publicerat i träning, vardag | Kommentarer inaktiverade för om daglig motion

om starka tårar

Postat den 26.09.2013 av viffslan

Att få barn är en väldigt överväldigande upplevelser, på många plan. Jag har alltid varit en känslig person som lätt tar till tårar. Min mamma brukar säga att jag nog släktas på henne. Många andra har också sagt att de är precis likadana. Men då vill jag säga, gråter ni åt sportresultat på ÖT?! Det gör jag. Det säger väl en hel del.

Nåja, efter att Casper blev född så har jag blivit om möjligt ännu “blödigare”. Nu kommer tårarna hur lätt som helst. Idag satt jag och tittade på “sjukhuset” på Sveriges TV och plötsligt dök det upp en pojke som var född i vecka 23+5, då grät jag. En annan gång så visade de ett kejsarsnitt, då grät jag. Sen ikväll så såg vi på en dokumentär om några ungdomar/barn som hade mördat och hamnat i fängelse, då grät jag.

Allt detta kommer så mycket närmare nu när Casper finns. Direkt när han föddes så blev ju han det viktigaste i livet. Nu kan jag känna den där känslan av att man kan dö för sitt barn (känns som jag skrivit detta förut i bloggen). Att titta på Casper och tänka att något skulle hända honom är en tanke som skär långt in i hjärtat. Redan att tänka den tanken gör mig helt förstörd.

Jag visste ju (eller trodde att jag visste, jag hade ju hört) att kärleken till ett barn är något helt ofattbart stark, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig hur stark den faktiskt är, nästan så den går att ta på.

Nåja, detta var kvällens tankar. Nu ska vi vänta på att Emil får nattat Casper och sedan ska jag gå i säng ;)

/ viffslan

Publicerat i Casper, kärlek, personligt | Kommentarer inaktiverade för om starka tårar

om en exemplarisk gosse :)

Postat den 26.09.2013 av viffslan

Idag var det då dags för 4-månaders läkarkontroll vid rådgivningen. Casper uppförde sig exemplariskt och tittade på allt och alla :) De nya måtten är nu 62 cm och 5820 gram så vi åker sakta men säkert uppåt i både längd och vikt! Roligt också att jag denna gång gissade rätt, hade gissat på 62 cm och 5,8 kg så rätt så exakt blev det, hehe.

Hos läkaren var allt ok och hon tyckte att han är en väldigt aktiv pojke, vilket ju är sant. Han har ju länge försökt dra sig framåt och åkt någon centimeter, men när läkaren satte honom på mage så drog han sig plötsligt framåt å mycket så han slog huvudet i skötbordet :) Vi blev lika chockade, både läkaren och jag.

Vi har ju låtit honom smaka på vanlig mat nu i 2 veckor och igår utökade vi utbudet med blomkål (från förr har vi potatis och morot), vilket var en “hit”. Han åt hela portionen med potatis och blomkål och efteråt tittade han på oss som om han tänkte “va he allt”. Han är nog ett riktigt matvrak. Efter att ha pratat med läkaren och förklarat att jag ammar väldigt mycket så fick vi tillåtelse att ge smakportion 2 ggr om dagen, så det ska vi nog göra. För jag tycker absolut inte att man ska begränsa sig till små smakportioner om barnet verkligen äter duktigt, tycker om maten och verkar vara hungrig. Och när vi nu har hållit på i 2 veckor utan några problem så börjar han ju vara van med små mängder mat.

Ojoj, han blir så fort stor, våran lilla kille. Ibland känns det som om han växer från dag till dag, inte bara fysiskt utan väldigt mycket också psykiskt. Han lär sig hela tiden, blir så himla medveten och intresserad av allt som händer.

Eftersom det har blivit kyligare där ute så har vi börjat elda i spisen, och det är han väldigt intresserad av och nyfiken på. Han kan sitta och titta länge på elden.

Men nu verkar han vakna, så nu är det nog dags för mat igen :)

/ viffslan

Publicerat i Casper | Kommentarer inaktiverade för om en exemplarisk gosse :)

om den första förkylningen

Postat den 19.09.2013 av viffslan

Ligger på golvet och leker med Casper. Han pratar, skrattar och sprattlar :) Guldklimpen blir 4 månader idag och det är helt otroligt att det gått så pass lång tid sedan han kom till världen!

Dagen till ära fick han sin första förkylning. I natt vaknade han flera gånger och det rosslade och rann ur nästan. Stackarn hade svårt att äta liggande, så jag fick sitta upp och amma. Satte en filt under hand huvud så det kom upp lite och då sov han nog tungt emellanåt.

Trots sin förkylning så har han varit pigg och glad idag, och det är ju ett gott tecken. Och ingen feber, så förhoppningsvis så är det en lindrig första förkylning. För trots att en förkylning “bara” är en förkylning så blir ju mammahjärtat lite ont när jag ser Casper ha det tungt och svårt. Man vill ju bara at förkylningen av honom…

vårt <3
vårt allt

/ viffslan

Publicerat i Casper | 1 kommentar

om BB, kort och gott

Postat den 11.09.2013 av viffslan

 

Nu har vi då nåtts av sorgebeskedet att BB i Jakobstad stängs till sommaren 2014. Så nu känner jag mig tvungen att skriva av mig lite. Har under de senaste åren med BB-diskussioner hit och dit många gånger velat skriva både den ena och den andra insändaren, men inte känt mig “behörig” eftersom jag inte själv fött barn (man har ju många gånger fått höra att man inte ska uttala sig om något som har med barn att göra när man inte själv har några, har bloggat om detta förut). Men eftersom jag nu själv har fött barn och erfarit hur det är att vårdas på BB så anser jag mig ha en del att komma med.

Om nu jag har känt mig “obehörig” att uttala mig i frågan så måste jag säga att jag blir smått upprörd när män (speciellt) som inte själva har barn och som troligtvis inte varit med på någon förlossning kan sitta och bestämma att BB ska stängas. Som sitter och uttalar sig om att man kan föda var som helst. Visst är det ju sant att man kan göra det, men jag tycker ändå inte att man ska uttala sig så om man faktiskt aldrig varit med på en förlossning. Visst kan man i teorin ha kunskap om hur en förlossning går till, vilket jag ju också hade innan jag fick barn, men man kan ändå aldrig veta, vilket jag själv insåg när vi väl var där.20130519_192319

Jag har hela tiden varit emot en BB-stängning, för jag har alltid tyckt att närservice är viktig och värd att satsa på. Men med min egen förlossning och BB-vistelse i bagaget så blir frågan känslomässigt väldigt mycket viktigare. Nu kan jag tänka tillbaka på de där dagarna i maj och nästan fälla tårar över att all den personal som i åratal har jobbat och kämpat för att ge god vård och service nu plötsligt mister sin arbetsplats och säkert har en känsla av att deras jobb inte värdesätts.

Sedan blir jag också så upprörd över, enligt mig, idiotiska kommentarer som att det ju inte alls är långt till Kokkola (eller Vasa) om man tänker på hur de har det i Lappland. Vad har Lappland med det här att göra?? Inte kan väl vi dra in en massa service bara för att de har de sämre ställt i Lappland. Tänker man så så kan vi ju stänga hur många butiker, skolor, hälsovårdsstationer och banker som helst med argumentet att “det fungerar ju i Lappland”.

För mig handlar detta inte om huruvida det går att föda i Kokkola eller Vasa istället för i Jakobstad. Det är klart att det gör. Och jag tvivlar inte för en sekund på att personalen där är kunnig. Det handlar ju om närservice, om vad politikerna är villiga att satsa på, vad de tycker är viktigt. Hade de på riktigt värnat om BB så hade det gått att rädda avdelningen. De kan skylla på förordningen som kommer, och visst har den ett finger med i spelet, men vill man så kan man, så är det bara. Det handlar om prioritering, och som så många gånger förr så prioriteras inte kvinnor (och barn). Visst, det kan hända att BB är en pengaslukande enhet, men då måste man ju också se vad man får för den pengen. Men, god vård och omsorg räknas ju inte, inte när det handlar om pengar.

Och det är just detta som gör mig så otroligt upprörd, och säkert många andra också. Hur vårt samhälle håller på att utvecklas. Det är bara pengar hit och dit och det där lilla, nära, mänskliga håller på att försvinna. Det är sorgligt, men något som vi tyvärr inte kan göra något åt, i alla fall inte vi vanliga dödliga.

Sen måste jag också få skriva om en sak som jag funderat över. Har de faktiskt rum för en massa extra föderskor i Vasa och Kokkola? Jag menar, en sommar klarar de säkert av, men nu är det ju flera hundra föderskor per år som ska in någon annanstans. I mina öron låter det konstigt om det inte blir problem. Jag menar, om man har så mycket extra rum så man kan ta emot flera hundra föderskor så känns det som att avdelningen i nuläget inte är så särskilt ekonomisk. Och finns det inte rum så blir det ju problem, då kommer det ju att kosta att skaffa fler rum. Jag bara undrar…

20130524_145234

Jag såg fram emot att föda flera barn i Jakobstad. Nu får jag vara glad åt att Casper fick komma till världen där och istället se fram emot att föda fler barn i Kokkola. För Kokkola kommer jag att välja. Jag tror fullt och fast på att personalen där är kompetent, att de kan betjäna mig på svenska, och att jag kommer få en god vård, men nog skär det ju ändå i hjärtat att inte få föda i Jakobstad.

Uppgiven inser jag att jag inte kan göra något åt saken så nu hoppas jag att jag med detta inlägg kan känna mig färdig med den här saken.

/ viffslan
född och fött  i Jakobstad

Publicerat i åsikter | 1 kommentar