om Caspers utveckling

Idag har vi haft en minst lika bra dag som igår. I morse satt vi igen i soffan och umgicks och Casper var en superglad kille :)

Sedan på förmiddagen så tog vi en promenad till rådgivningen på 1-månadskontroll. Casper hade växt bra och är nu 55,5 cm lång och 3830 gram tung. Allt annat som hon kollade var också ok. Han tycker dock inte om att bli avklädd och han skrek och passade på att kissa på golvet när vi skulle mäta och väga honom, hehe.

Efter att vi kom hem så åt han och sen somnade vi båda på soffan, vilket var riktigt skönt! Nu ikväll ska vi promenera iväg för att se morbröderna spela fotis så vi ska se om Casper vill sova eller vara vaken då ;)

Casper underhåller mamma :)

 

/ viffslan

Publicerat i Casper, vardag | Kommentarer inaktiverade för om Caspers utveckling

om en underbar dag :)

Nu äntligen somnade lillen. Han har varit pigg och vaken (och ätit) hela kvällen nu sen far i huset kom hem så han var nog riktigt trött. Annars så har han varit exemplarisk idag. Vi fick sova helt bra i natt och i morse när han hade ätit så var han pigg och glad och vi satt länge i soffan och umgicks. När han sedan somnade så fick jag äta frukost i lugn och ro och lösa korsord, vilket var riktigt skönt.

Han har börjat le och skratta ofta nu, och artikulera och göra ljud har han också börjat med, vilket går rakt i i hjärtat!! Några saker som han också lyckats med de senaste dagarna är att själv sätta nappen tillbaka i munnen, och själv ta i trasan och torka sig kring munnen efter måltiderna ;) Och trots att det ju är omedvetna handlingar så är det ju så otroligt sött!

20130617_082212[1]
En så här glad kille hade jag i morse <3

På eftermiddagen tog vi en promenad till pastorskansliet för att boka in dopet, och där charmade han alla “tanterna” trots att han bara sov :) Efter att vi kommit hem därifrån så sov han länge och jag fick äta lunch i lugn och ro och hann också själv ta en tupplur.

Nu får vi hoppas att han sover lika bra i natt och fortsätter att bete sig lika bra som idag. För den underbara känslan som följer av att han faktiskt sover så att jag hinner äta och ta det lite lugnt gör ju mig till en bättre mamma, vilket ju i sin tur påverkar honom.

I morgon ska vi då till rådgivningen så då blir det intressant att se hur mycket han har växt på längden och hur mycket han har gått upp i vikt. Vår underbara lille plutt <3

/ viffslan

Publicerat i Casper, vardag | Kommentarer inaktiverade för om en underbar dag :)

om premiärturen till paradiset

Idag har vi varit till Högsnår och träffat släktingar. Casper fick uppleva paradiset i Purmo för första gången och uppförde sig exemplariskt. Först sov han 3,5 h, sedan åt han och efter det var han riktigt pigg och glad :)

Min mormor och morfar var självklart där och de firade faktiskt 62-årig bröllopsdag idag <3 Helt fantastiskt att de har varit gifta så länge. En inte lika rolig sak som också sker detta datum är min farmors dödsdag. Idag är det 5 år sedan hon gick bort och det är helt otroligt vad tiden går snabbt. Tänk vad fantastiskt det hade varit om hon fortfarande hade funnits bland oss. Det hade varit så roligt att få ha henne med (och farfar också för den delen) på vårt bröllop ifjol, och sedan få visa henne Casper. Men livet har sin gilla gång. Jag får i alla fall vara glad åt att mina morföräldrar fortfarande finns i livet, 90 och 85 år gamla <3

Casper somnade i bilen hem och sover nu så gott så nu ska vi passa på att ta det lite lugnt och njuta av varandra, min man och jag :)

IMG_9910
Casper med mormor och mormorsmor :)

/ viffslan

Publicerat i Casper, personligt, vardag | Kommentarer inaktiverade för om premiärturen till paradiset

om en riktigt bra dag

Idag har vi haft en riktigt bra dag. Emil tog nattpassen i natt så jag fick sova ordentligt. Casper åt klockan 12 och 4 och sedan först klockan 9 på morgonen så det kändes helt okej. Sedan har dagen gått i sakta mak med mat- och sovstunder. Men så har han idag varit piggare och gladare än på flera dagar så vi har kunnat umgås och njuta av varandra riktigt ordentligt. Ett bad fick han också ta och idag var det tydligen skönare än senast när han bara skrek.

Så är det ju också skönt med helg för att Emil är hemma. Med lite avlastning så har jag också idag hunnit ta en dusch, plocka ur och i diskmaskinen, tvätta en tvättmaskin och plocka lite i köket. Helt vanliga saker som känns skönt att få gjort.

Det känns också som att vi så småningom börjar lära oss vad Casper vill med sitt gnäll och sina skrik, om han är trött, hungrig eller bara ledsen. Och oftast när det gäller honom så är det hunger. Det fungerar nästan alltid att bjuda honom mat. Glupsk liten kille ;)

Nu hoppas vi på en lika trevlig natt i natt!!

20130530_214138

/ viffslan

Publicerat i Casper, vardag | 2 kommentarer

om Casper

Tiden den går och Casper han växer och utvecklas. Nu har han äntligen börjat öka i vikt ordentligt så nu blir det spännande att åka till rådgivningen på 1-månadskontroll nästa vecka. Tänk det, han blir redan 1 månad nästa onsdag!!

Vi har haft rätt mycket på gång den här veckan, men han verkar inte störas av att vi åker lite hit och dit. Vi har nu varit flera gånger och hälsat på mina föräldrar, och också varit två gånger till Larsmo till mina morföräldrar. Nu är också min ena moster med man och dotter hemma från Sverige så vi har också träffat dem nu två gånger.

Men Casper verkar trivas i alla möjliga famnar och har observerar allt och ser ut att verkligen insupa allt han ser och upplever. Och nu har han verkligen börjat vara “med” när han är vaken. I morse hade vi riktigt trevligt när vi låg och lekte lite. Har tittade så intensivt på mig och var riktigt glad <3

Sedan fick vi besök av faster Lisa som förärade oss (mig) med lunch och sällskap, riktigt trevligt och skönt att få ett ordentligt mål mat! Tack Lisa! Casper var riktigt snäll och sov så sött i hennes famn, men när hon sedan åkt hem och pappa kom hem från jobbet så skulle han inte sova, utan då blev det gnäll för hela slanten. Tur i alla fall att han håller sig lugn när jag är ensam hemma med honom…

20130608_162905                   20130613_154339
Finklädd Casper pÃ¥ mommos kalas :)      Dagens sötis <3

/ viffslan

Publicerat i Casper, vardag | Kommentarer inaktiverade för om Casper

om vår siren

“Hur går det?” frågar alla som pratar med mig eller chattar med mig. Ja, hur går det riktigt. Förra veckan tycker jag gick riktigt bra, men den här veckan är verkligen upp och ner. Pappa har börjat jobba och mamma och Casper är ensamma hemma. Ingen fara med det i sig.

Morgnarna och förmiddagarna går jättebra, vi äter, promenerar med vagnen och sover. Men sen kommer eftermiddagarna och kvällarna och då sätter sirenen igång. Idag är den värsta dagen hittills. Casper vill bara inte sova. Han ska bara äta och äta trots att han till sist börjar spy upp mjölken. Att mata flera timmar i sträck (i princip) kan ju inte vara normalt… Han somnar sedan vid bröstet och ser ut att sova riktigt gott, innan han plötsligt vaknar upp och börjar skrika, liksom helt utan förvarning. Nu är han klarvaken igen trots att han inte sovit på 4,5 timmar (förutom några 10 minuters nappar). Jag förstår inte varför han inte somnar. Eller ja, han har ju liksom somnat flera gånger, men alltid vaknat upp igen kort därefter.

Så hur går det, ja, si så där. Och eftersom mitt tålamod inte är det bästa så blir jag rätt så irriterad när han bara skriker. Och det som också gör mig stressad är att vi ju har svårt att få i oss någon kvällsmat när man hela tiden ska gå omkring med honom utan resultat.

Men, men, småbarnstiden i ett nötskal, eller hur var det…

/ viffslan

Publicerat i Casper, vardag | 3 kommentarer

om vår första vecka hemma

Nu har vi snart varit hemma med Casper en vecka och allt börjar gå bara bättre och bättre, både för honom och mig. Dock har har lidit mycket av denna värme och så verkar han också ha lite knip i magen som inte riktigt vill släppa. Men nu ligger han här bredvid mig i soffan och sover så gott.

Tänkte sammanfatta veckan i lite bilder. Vi börjar med en före och efter bild på mig. Det är ju helt otroligt hur smal man känner sig utan den där magen. Svårt att känna igen sig själv trots att jag ju faktiskt sett ut som jag gör nu största delen av mitt liv. Men hela graviditeten har varit så intensiv och man har ju fotograferat magen så mycket så den har ju liksom blivit den del av mig. Men nu är den borta och visst är det ju trevligare att ha Casper på utsidan <3

20130510_175500 20130529_194740
Vecka 38+0                             10 dagar efter förlossning

Igår sov Casper första gången i vagnen utomhus och han såg ut att tycka riktigt bra om det. Men sen drog vi in honom tillbaka och han sov så skönt. Idag tog vi första promenaden med barnvagnen och han var riktigt lugn och nöjd ända tills han bestämde sig för att bajsa och då var det ju inte så populärt att vara ute och gå länge…

20130529_10520420130530_12305720130530_123301
Första gången ute i vagnen, och sedan på promenad med pappa, och med mamma :)

Besök har Casper ju också haft. Mommo, moffa och morbröderna, fammo, faffa, fastrorna och en farbror har varit hit, och också gambäfammo o gambäfaffa har hunnit titta in en sväng. Idag hade han också besök av min fadder Carina och småkusinerna Kajsa o Nico :)

IMG_9848IMG_9851 IMG_9855
Lite trött i mommos famn, med nappen på moffas arm, och i morbrors famn var det också bra!

Idag har Casper och jag dessutom fått träna på att vara ensamma hemma när pappa for iväg en sväng på några ärenden till stan. Men det gick bra och det Casper gjorde under tiden var att äta och sova. Dessutom var fammo/svärmor här en stund så det var inga problem. Så kanske vi klarar oss nästa vecka när Emil börjar jobba…

Sedan måste jag få dela med mig av en film som vi tog på Casper när vi spelade lite orkestermusik för honom. Han verkade njuta av “Jupiterhymnen” som han hört flera gånger i magen.

Det enda som vi lider av nu är värmen. Vi har så otroligt varmt här inne och både Casper, Emil och jag svettas som grisar. Skulle vi inte ha Casper så skulle vi ju cykla till stranden varje dag, men nu har vi lite annat att göra…;)

/ viffslan

Publicerat i Casper, vardag | 2 kommentarer

om vår förlossning

Så fick jag då äntligen lite tid för att skriva ner en liten förlossningsberättelse. Sade redan någon vecka innan förlossningen att jag hade en känsla av att det skulle gå snabbt när det väl satte igång, och det gjorde det också, till viss del.

Det började mitt i rösträkningen av Eurovisionen, alltså på natten till söndagen den 19 maj. Då hörde jag liksom ett skott och så gick vattnet. Lunkade nervöst på hemma en stund och hann iaf uppfatta vem som vann tävlingen innan jag ringde till BB. Där tyckte de att vi skulle komma in och så åkte vi iväg i vårnatten. Hade inga värkar hemma, men i bilen så kom de första värkarna, och jag kände skillnaden mellan dessa värkar och förvärkarna. Kl. 3 kom vi in och då hade jag redan ordentliga värkar och var öppen 3 cm. Vi togs emot av min gamla skolkamrat Johanna, vilket ju var en trevlig överraskning :)

Jag sattes i CTG-kurva och det gjordes undersökning innan vi fick installera oss i ett rum. Värkarna var ganska starka då redan och så mycket slappna av blev det inte. Jag förklarade att jag ogärna ville ha medicinsk smärtlindring under förlossningen och fick då värmedyna, lite värkmedicin och så stod jag en ganska lång stund i duschen. I duschen lättade faktiskt värkarna så det kan jag verkligen rekommendera. Emil fick massera och speciellt benen var väldigt sjuka. De skakade och var riktigt trötta redan när vi kom in.

Ca 6.30 får jag krystvärkar och de flyttar oss till förlossningen. Då är jag öppen 5 cm. Där får jag sitta på terapiboll och prövar på lite lustgas. Den hjälper nog men jag blir så otroligt yr och hemsk i bollen så den är därför ingen hit. Jag byter ställning ganska ofta och vi jobbar oss igenom värkarna med hjälp av profylaxandningen. Både Emil och barnmorskan som är med hjälper mig fantastiskt bra med andningen.

Ca kl 10, 7 timmar efter att vi kom in, så får jag börja krysta. Det känns skönt, men är självklart jobbigt. Men nästan värre än själva värkarna är min ben, som inte bara är trötta, utan som också har börjat krampa (ungefär som “sinodrag”). Nästan vid varje värk så krampar det någonstans på benen och jag ropar åt barnmorskan “höger vad”, “vänster lår” o.s.v. så att hon kan massera. Så det är nog kramperna i benen som gör mig mer trött än vad värkarna gör.

Efter 1 h kommer läkaren in och gör ett ultraljud och de kan konstatera att bebben ligger med ansiktet uppåt och inte slipper ut den sista biten. De frågar då hur jag förhåller mig till kejsarsnitt och jag säger att jag helst inte vill genomgå det. Därför fortsätter vi med krystandet och krampandet ytterligare en timme. Både läkaren och barnmorskan försöker hjälpa bebben att vända sig, men utan resultat, och till sist så hör jag hur läkaren säger att det blir nödvändigt med snitt. I det skedet är jag så slut i hela kroppen (speciellt benen) så jag helt går med på det. Ca 12.30 (hade själv inte koll på tiden) så är jag redo att köras ner till operation.

Väl nere på op så går allt väldigt snabbt. En massa folk presenterar sig och jag bara nickar och försöker hänga med. Där finns anestesiläkare, sköterskor, barnmorskan, gynläkaren som ska snitta, barnläkare och massa andra. Jag blir flyttad och lagd på rygg för att få ryggbedövning. Men den är inte så lätt att sätta eftersom jag har så starka krystvärkar. De får inte bedövningen att ta i ryggläge så vi häver upp mig i sittande och så väntar de ut en värk för att kunna lägga bedövningen. Jag får uppbåda all styrka för att försöka slappna av.

När bedövningen väl är lagd så går det snabbt. Nästa direkt känner jag hur benen försvinner och så småningom när de testar känseln på magen och bröstet så känns det nästa ingenting. Jag har kanyler i båda händerna och allt och alla bara surrar kring mig. De frågar saker och jag nickar. Plötsligt känner jag hur de skär upp mig. Det gör inte ont, men det känns, och strax därefter känner jag hur de riktigt gräver ut bebben. Han har verkligen kilat sig fast och barnmorskan får lov att hjälpa till för att få ut honom. Men kl. 12.52 är han då född, våran Casper, och jag hör hur han skriker. Då kommer tårarna, trots att jag är ganska borta. Jag hör hur någon frågar om jag vet vad det är för sort och jag nickar och säger en pojke. Hon bekräftar att visst är det en pojke. 3530 gram och 51 cm.

De för iväg honom en bit bort och han undersöks innan de visar honom åt mig igen och jag får röra vid honom lite. Jag tycker att han liknar min mamma :) Sedan för de upp honom till Emil och jag ska sys ihop. Hur de bökar på där inne i magen och suger och har sig känns helt surrealistiskt och jag ser dräneringsslangarna på sidorna om mig. De frågar ofta hur jag mår och plötsligt så börjar jag känna mig yr och illamående och jag antar att det är i det skedet som de ger mig något som gör att jag somnar bort. För när jag vaknar upp igen så är jag på väg upp till avdelningen. De frågar om jag kan röra mina ben och det kan jag, och då är det tydligen ok att åka upp till avdelningen.

Färden upp dit är ett enda töcken och det skulle inte förvåna mig om jag pratat en massa smörja när de frågat något av mig. När jag sedan kommer upp på rummet så finns Emil och Casper där och jag får honom direkt bredvid mig, vilket ju är helt fantastiskt <3

Så slutet gott allting gott! Och Casper mådde bra och har fått bra omdöme vid kontrollerna så det är nog jag som tagit mera stryk. P.g.a. snittet så tillbringade vi 6 dagar på BB och Emil fick vara där hela tiden, vilket ju verkligen underlättade. De första dagarna kom jag mig ju knappt ur sängen och att ta hand om Casper annat än att amma var ju inte på tapeten. Är så tacksam för att BB i Jakobstad finns och underbar personal som trots all smärta gjorde vistelsen väldigt angenäm! Men fredagen den 24.5 fick vi då åka hem och sen dess har vi tagit en dag i taget och försöker så gott det går lära känna varandra, på samma gång som jag försöker läka så fort som möjligt ;)

Det svåraste just nu är att hitta bekväma amningsställningar som inte känns i magen eller såret och som också funkar för Casper. Men vi experimenterar och för varje dag blir ju trycket i magen mindre. Nu är också alla agraffer från såret borta så inget där som kliar och trycker på heller.

Sist och slutligen är jag trots kejsarsnittet väldigt nöjd med förlossningen. Jag är glad att jag iaf har en upplevelse av en förlossning och att jag klarade det (i princnip) utan smärtlindring. Dessutom gick det ganska snabbt, och skulle Casper bara ha legat rätt så hade det gått ännu snabbare. Dessutom är jag glad över att läkaren bedömde att det inte ska finnas några hinder för att föda vanligt nästa gång det blir aktuellt med barn. Och skulle barnet även nästa gång sitta fast på samma sätt så kan det ändå gå eftersom Casper nu banat väg.

Men nu ska vi bara njuta av denna lilla godbit, ta det lugnt och försöka få in lite rutiner.

Du lilla barn som kommit ut
nu är den långa väntan slut.
Nu får vi äntligen träffa dig
du lilla barn som bott inom mig.

Du är det finaste vi nånsin sett
tänk att vi dig ett liv har gett.
Du är frisk och stark och underbar
och de finaste ögonen du har.

Den kärlek vi känner går ej att beskriva
den samlas på hög, nästan som en driva.
Vi lovar att skydda dig det bästa vi kan
så att du kan växa upp och bli en god man.

Vi älskar dig Casper <3

/ viffslan

Publicerat i Casper, Gravid, personligt | 8 kommentarer

om äntligen hemma

Äntligen hemma!

Mamma, pappa och Casper. Känns helt overkligt men självklart otroligt skönt. Och tänk hur det hr ändrat sedan vi var hemma förra gången, det har ju grönskat något otroligt.

Så nu får vi njuta av våren i full blom och vår underbara lilla kille <3

/ viffslan

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

om vårvärmen

“Vår bästa tid är nu”. Så är det verkligen. Sol, 20 grader och lite frisk vind. Helt otroligt vårväder. Det grönskar och luften är frisk och härlig. Så vi njuter verkligen.

Något som jag njuter mindre av är de heta nätterna. I natt sprang jag upp flera gånger på wc och varje gång var jag genomvåt av svett. Det var så otroligt hett i sovrummet. Usch :(

Jag har flera gånger både sagt och fått höra att jag har tur som slipper vara höggravid mitt i sommarens hetaste tid, men med denna värme så är det ju nästan full sommarvärme redan. Men idag prickar vi vecka 39+0 så nu är det enligt vad vi förstått högst 1 vecka kvar tills vi får träffa vår lilla kille. Troligtvis blir det igångsättning på beräknat datum, men vi hoppas ju givetvis att han tar sig ut på eget initiativ före det. Kom igen bebben <3

/ viffslan

Publicerat i Gravid | Kommentarer inaktiverade för om vårvärmen