Är så stolt över mig själv just nu. Första gången jag deltar i Nice Run, och dessutom förkyld. Och ändå klarar jag att löpa hela 5 km. Det har jag ju liksom aldrig gjort förr. 39 min tog det och jag blir ju sjukt nyfiken på vad jag kan åstadkomma om jag är frisk. Där ser man hur envisheten och tävlingsinstinkten nu som då kommer till nytta.
En kollega och jag har på våra träningar löpt 2 km så det visste vi ju att vi klarar (var ju dock lite osäker på min kapacitet eftersom jag inte riktigt är frisk ännu). När vi sedan fortfarande orkade vid 2 km så körde vi på till 3 km. Det var mitt mål, men så missade vi helt var den skylten var så då var det bara att springa till 4 km då. Och när jag väl var där så då fanns det inget annat alternativ än att också springa resten också.
Jag är så oerhört glad och stolt. Detta visar ju också att all den träning som jag gjort det här senaste året har gett resultat. Jag har fått bättre kondition och orkar mera :)
Dessutom brukar jag inte tycka om att springa, men detta vara faktiskt riktigt roligt. Trots att jag efter 3 km kom ifrån min kollega så kändes det inte alls tungt att mata på själv, utan bara kul! Och om man nån gång blir sporrad till att motionera så är det ju när det känns roligt!
Alla ni andra ladies, hur upplevde ni Nice Run?
/ viffslan
Det var första gången som jag också deltog och det var mycket trevligt. Och sedan hade vi ju så underbart väder att springa i! :) Om jag ska hitta något negativ är det nog när det var så trångt vid starten, det tog många minuter innan jag slapp att börja springa ordentligt vilket jag tycker var lite tråkigt.
Blev så taggad av att springa så där många på en gång så nu har jag siktet inställt på Jakob-åttan! :)
Håller med dig om att det var lite väl trångt, men vet inte riktigt heller hur man hade gjort det annars. Får försöka tränga sig längre fram nästa gång ;)