allt har sin tid

Allt har sin tid.

Så sant så sant.

I förrgår kom jag på mig själv med att plötsligt gå omkring i Moholt, byn där jag bodde under min tid i Norge. Jag såg mig själv skriva in Moholt allé på google maps och sedan vandra runt. Och vad jag mindes och längtade tillbaka.

Tiden i Norge var verkligen värdefull, och jag ser tillbaka på den som ett otroligt viktigt kapitel i mitt liv. Och jag minns Norge med glädje, enbart glädje. Allt vi gjorde var så otroligt roligt och vi njöt av varje sekund.

Det enda som jag ångrar är att jag inte skapade fler och närmare kontakter. En orsak var ju förstås att jag hade Sara, och vi gjorde en massa saker tillsammans. Men man hade ju kanske ändå kunnat komma andra lite närmare. För nu i efterhand vore det roligt att faktiskt ha kontakt med personer därifrån, inte bara genom “grattis på födelsedagen” på facebook, utan kontakt på riktigt.

Den “tabben” var väl en orsak att jag ville flytta till Norge en gång till och studera. För att skapa kontakter, som i sin tur skulle ge mig en orsak att återvända till Norge igen, och igen. (Självklart fanns det ju många andra orsaker till att jag sökte in till en utbildningen i Oslo, men…)

Men som ni alla vet så tackade jag nej till studieplatsen i Oslo. Istället tackade jag ja till ett jobb här, till ett liv här. Och när man som igår får ha massor av vänner samlade kring sig, i det egna hemmet, ja då ångrar jag verkligen inte mitt val.

När jag sitter här denna söndagsmorgon (nåja, morgon och morgon), lyssnar på brasan, blickar ut över bygden och hösten och vet att mina nära och kära finns inom räckhåll, ja då vet jag verkligen att jag gjort rätt beslut!

Och bara för att vi slagit oss ner här i hembygden och hittat jobb och börjat det där “familjelivet” som alla pratar om, så betyder ju inte det att äventyren är slut. Vi har massor med äventyr framför oss. Vi kan ju göra vad vi vill, när vi vill. Hela livet ligger ju framför oss. Och den vetskapen känns skön.

Allt har sin tid.

Det skriver jag verkligen under! När som helst!

Så denna söndag vill jag ge er de visdomsorden; allt har sin tid. Och jag vill påminna er om att faktiskt låta allt ha sin tid. Att följa hjärtat och det som känns rätt. För om man bara släpper taget och låter livet leda, så kommer det att bli det bästa just då, det som är rätt för en just då!

LÃ¥t livet leda!

/ viffslan