att glädjas för den andres skull

Ibland blir jag så arg på mig själv för att jag vill ta den lättaste vägen. Eller egentligen vill jag inte det, men jag vill att andra ska ta den lättare vägen. Speciellt de som jag bryr mig om. Det kan gälla alla möjliga saker, men framförallt kärlek, utbildning och framtiden i stort.

Varför jag blir arg på mig själv är egentligen bara för att känner mig självisk. Jag vill ju egentligen inte att mina nära och kära ska ta den lättaste vägen för deras egen skull, utan för min, så att jag också får gå på den lätta vägen. Och det är så himla själviskt!

Jag vill bli bättre på att glädjas med andra, även då när de gjort val som jag kanske inte skulle göra, men som gör dem lyckliga, och inte bara när de gör det som jag vill att de ska göra.

Det är svårt att förklara eftersom jag inte kan gå in på detaljer…men någon kanske förstår…

Tänkt att ett litet youtube-klipp från en person till en annan kan utlösa så starka känslor. voi voi.
Och tack till personen ifråga för att jag än en gång måste tänka till!

/ viffslan

Det här inlägget postades i Hesa, kärlek, personligt. Bokmärk permalänken.