Tänkte skriva lite om hur jag mår nu, 1,5 månad in på det nya året (helt sjukt vad snabbt tiden går). Jag får den frågan nu ibland, vilket ju känns bra. Att folk förstått att det blev lite för mycket där i höstas.
Jag brukar svara att jag ändå tycker att jag mår bra. Som alltid är vissa dagar bättre och vissa dagar sämre, men jag tycker ändå att jag hittat någon slags balans, både på jobbet och hemma. Svårare är det ju att få balans med privatlivet, hemmavid. Det kommer hela tiden saker upp som gör att man fyller kalendern med mer saker än man kanske egentligen skulle vilja. Ta nu bara det att jag i onsdags figurerade på ÖT och idag hördes jag i radio. Och det handlade inte ens om samma sak.
Men, något som jag märker av är att jag når gränsen mycket tidigare nu. Jag känner mig lättare trött och irriterad och stresståligheten har blivit sämre. Vilket ju på ett sätt är bra, för det ju gör ju också att jag bromsar snabbare. Synd är det ju å andra sidan för att det ofta går ut över barnen. När man kanske haft motgångar på jobbet eller på annars bara haft mycket att göra och barnen får lida för det. När man inte orkar hålla sig utan exploderar inför dem och de känner sig dåliga.
”Ja vill ha en snäjj mamma” brukar Ludwig ofta säga när jag blir arg och irriterad. Och oj vad jag skulle vilja vara den där snälla, glada mamman hela tiden, men sÃ¥nt är ju inte livet. Inte kan jag ju pÃ¥stÃ¥ att jag var glad hela tiden förut heller ;)
Det som jag ännu skulle vilja bli bättre pÃ¥ är att släppa saker. Att sätta mig soffan, ta fram mitt handarbete och bara ta det lugnt. Och jag gör nog precis det, men sÃ¥ sitter jag pÃ¥ samma gÃ¥ng och tänker att har jag nu faktiskt gjort tillräckligt med ”andra” saker idag för att ”fÃ¥ unna mig” detta. Har jag tvättat kläder, har jag städat nÃ¥gonstans i huset, har jag motionerat, har jag gÃ¥tt ut med soppÃ¥sen…o.s.v.
Varför kan jag inte bara unna mig en kväll i soffan framför TV:n bara för att ?!?
NÃ¥gon annan som funkar likadant?
/viffslan