Började förra inlägget med att konstatera att veckan gått snabbt. Nu är det precis tvärtom, för denna vecka har gått riktigt långsamt. Både skoldagarna och kvällarna har känts långa.
Men nu är det i alla fall torsdag kväll och imorgon får jag åka hem. Och vara hemma i fem veckor innan det är Åbodags igen. Skönt! Och trots att jag väntar och längtar efter min familj så måste jag ännu en gång få säga att det har gått bättre att vara borta hemifrån än vad jag hade trott. Och på något sätt känner jag en viss stolthet över det. Att jag klarar mig själv. Jag har alltid sett mig som en ganska osäker person just när det gäller sådant här. Att vara ensam, att bo ensam, att inte känna någon alls och bo på lite olika skumma ställen. Men det går bra och jag klarar mig.
Och min man, herregud vilken man!! Han fixar det hemmavid utan att blinka. Inte en gång att han sagt att det inte går. Jag vet ju inte om han tänker det innerst inne, men har gör det som en man. Han tar hand om hushåll, barn och sitt jobb. Dag ut och dag in i väntan på att jag kommer hem. Och jag älskar honom för det!
Och ännu en gÃ¥ng kan jag konstatera att det är nyttigt att vara hemifrÃ¥n. För dÃ¥ inser man vad man har där hemma. Hur mycket jag blivit välsignad med. Visst skulle det vara enklare att göra det här utan familj, men vem skulle vänta pÃ¥ mig hemma dÃ¥. Vad skulle jag ha att längta efter…ja, ni förstÃ¥r min poäng.
Men två speciella saker vill jag framföra idag. För det första, vad är oddsen att man träffar på två andra Nykarlebybor i Åbo på samma dag. En gammal skolkamrat och en bekant som jag känner via jobbet. Den där känslan när man tittar på varandra så där mystiskt, innan man inser att jo, det är hon. Haha, världen är liten.
Den andra saken är att jag inte förstÃ¥r min pÃ¥ lövblÃ¥sare. Gick förbi en park i morse, där den ena stod i ena änden av parken och blÃ¥ste löv frÃ¥n gräset ut pÃ¥ gruset, medan den andra stod i andra änden och blÃ¥ste löv frÃ¥n gruset in pÃ¥ gräset. AlltsÃ¥ what! Kan nÃ¥gon förklara för mig…
Annars har det som sagt varit en lång vecka. Jag har varit jättetrött, vi har på något sätt alla varit otroligt trötta den här veckan. Och inte har jag gjort så mycket intressant på kvällarna heller. Det går inte så bra när hotelldörren låses kl. 19. Men jag har haft det mysigt på hotellrummet med min målning, min virkning och Netflix. Mumcave indeed ;)
Men imorgon blir det tågresa hem till Pampas igen. Jeijj!
gonatt
/ viffslan