om en klagovisa från storstan

Så var man i Åbo igen då. Vecka 5/6 så nu ser jag ljuset i tunneln. Visserligen är det ju inte slut efter dessa närstudieveckor, men man får åtminstone vara hemma. Då börjar väl det “riktiga” jobbet. Då ska vi praktisera, 3 klienter och 15 terapigånger på var, med två olika handledare. Så då ska man få in det parallellt med sitt vanliga jobb. Men som sagt, jag får ju vara hemma och dessutom göra en del av det på svenska, jihoo :)

Men det som jag skulle skriva om var dessa två dagar nu i Åbo. Riktiga “skitdagar”. Känslorna just nu är trött, frustrerad och “leid”. Dessutom gör ju inte den mörka och trista novembermånaden att det känns bättre…

Just nu känns studierna värre än nånsin. Det känns som att jag inte förstår ett skit. Har inte lyckats öppna mina finska kanaler riktigt ännu och känner att hjärnan är tröttare än vanligt. Vilket ju kan bero på min kropp, som för för två veckor sedan började säga ifrån. Hjärtklappning, tungt att andas, trötthet och aptitlöshet. For via HVC och fick bekräftat att det troligtvis rör sig om stress, vilket ju inte är så konstigt med tanke på hur hösten har sett ut. Så nu har jag försökt ta det lugnare och faktiskt ladda upp för dessa Åboveckor.

Och på något sätt så kom dessa veckor lägligt, för kvällarna är ju som jag skrivit förut lite morsvila. Promenerar, handarbetar och tittar på TV. Men så ska man ju ta sig igenom dagarna också. Och just dessa två dagar har nog varit de värsta. Och det är inte bara jag som tycker det, utan också de andra, trots att de ju inte har svårt att språkligt förstå vad läraren pratar.

Men när man får höra stup i kvarten att det vi studerar är “hirvee vaikea” så blir man ju inte direkt mera peppad. Och när man hela tiden får höra att man tänker fel eller att man tänker för lite, eller skriver för mycket, då blir man ju inte heller mera peppad. Och så har det varit dessa dagar nu. Och självklart är det svårt, men man kanske kunde motivera sina studerande genom uppmuntran istället.

Nåja, säkert kommer det att kännas bättre imorgon. Det blir ju alltid lite lättare när man får skriva av sig. Men flummigt är det likväl. Och när jag ska läsa in mig på teorin så har vi vårt studiematerial på finska och vår kursbok på engelska så det blir nu riktigt “sekakieli” när jag sen ska försöka tänka på svenska i mitt huvud.

Att finskan känns så otroligt trög nu beror säkert till viss del på att min hjärna helt enkelt är väldigt trött efter långvarig stress. Men förhoppningsvis ska jag kunna sova i kapp lite och känna mig piggare redan nästa vecka.

Så, ett riktigt klagoinlägg som kanske kan lätta lite på min börda.

 

/ viffslan

This entry was posted in skola and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Powered by WP Hashcash