Oj vad denna vecka går snabbt. Nu är det redan torsdag kväll och en halv skoldag kvar innan jag får sätta mig på tåget hem. Wohoo ;)
Det har faktiskt varit riktigt trevliga dagar här. Både i skolan och på kvällarna. Igår på kvällen gjorde jag något som jag planerade redan första veckan här i Åbo. Att gå till Gamla Begravningsplatsen här i Åbo. Nu när jag bor här i Kuppis och det var relativt nära så tänkte jag att jag ska gå dit och söka efter mina släktingars gravsten.
Jag är ju en person som tycker om att strosa runt på gravgårdar, men detta var nog verkligen något i hästväg, och på ett positivt sätt. Jag kom in genom en av portarna och tänkte direkt att denna gravgård är stor, såå stor. Så jag började gå (hade karta med siffror där mina släktingar skulle ligga) och ju längre jag gick desto mera häpnade jag. Det tog ju aldrig slut. Där fanns flera kapell, minneslund, veteranlund, urnegravområde (med en fontän mitt i) och ett otroligt stor område med hjältegravar (och ett specialdesignat monument uppe på en backe). Dessutom fanns där skilda ortodoxa, katolska, judiska och muslimska begravningsplatser. Jag gick väl kanske 1 h där och hittade faktiskt mina släktingars grav, min farfars farfars farbror Israel Lassander, hans fru Edla och hans barn Ada, August och Agnes med sin familj.
Det kändes faktiskt otroligt magiskt att se namnet Lassander där. Släktingar som jag inte har någon som helst koppling till annat än att jag läst om dem i släktböcker och sett namnen i kyrkboken. Men nu var de här, i Åbo. Stod en bra stund och bara tittade på stenen, och tänkte att det var synd att jag varken hade ljus eller blomma. Kanske jag åker dit en annan gång och lägger ner något där.
Idag var det mycket kallare här så tog bara en kort promenad till Citymarket för att bunkra upp med lite kvällsmat och färdkost inför imorgon. Nu är det dags att packa. Nackdelen med att shoppa är ju att man ska ha hem allt också. Två stycken barnjackor i en redan full kappsäck kan bli knepigt, men ska nog gå.
Och för att nu nämna lite om skoldagen idag sÃ¥ börjar jag känna mig riktigt bekväm med finskan nu. Självklart snubblar jag pÃ¥ ord och mÃ¥ste tänka, men jag drar mig inte för att börja prata även fast jag inte tänkt ut det hela pÃ¥ förhand. Och dÃ¥ sker ju smÃ¥ roliga misstag, som idag, när jag bytte kö i matsalen och skulle sa till en annan ”aj, sä löysit lyhyempi juna…ei, jono” :)
Och det komiska är att ju mera finska jag lär mig, desto mera svenska får jag börja prata. Det dyker upp fler och fler som vill prata svenska med mig, för att träna, och det dyker upp fler som säger att visst förstår de svenska, men de vill ogärna prata. Och det är ju roligt. Jag upplever att flera av dem liksom har insett att om jag som svenskspråkig kan gå en sådan här skolning på finska så kanske de också kan förstå lite svenska. Och det är ju fantastiskt! Tänk om lilla jag kan få folk på den här skolningen att tro på sig själva när det gäller svenskan, precis som jag själv börjar göra när det gäller finskan. Roligt!
Men nu ska jag packa klart, titta lite film och virka lite. Pratade just med killarna där hemma och nu börjar nog saknaden krypa fram. Eller så är det längtan som tillåter sig att komma fram eftersom jag vet att jag imorgon får se dem igen.
God Natt!
/ viffslan