om rapport från skolbänken

Här kommer hälsningar från Åbo. Jag vet inte hur många som vet det, men jag ska skola mig till SI-terapeut. Det gör man i Åbo vid Turun ammattikorkeakoulu. SI står för Sensory Integration. Fråga mig inte vad det är, för jag kan inte förklara det ännu ;)

Just nu, med första skolningsdagen bakom mig, känns det riktigt bra. Jag har ända sedan april (när jag fick veta att jag blivit antagen) både känt mig spänd och full av förväntan, men också ångestfylld och smårädd. Ångestfylld och smårädd dels p.g.a. att skolningen går på finska och dels för att jag ska vara borta så mycket från familjen. Skolningen är nämligen uppbyggd så att vi är två veckor i Åbo (augusti-september) och sedan gör vi egna arbeten innan vi åker två veckor till i oktober och ytterligare två veckor i november.

Denna vecka blev det dock mjukstart eftersom hela familjen är med mig. Eftersom Emil har semester och pojkarna sommarlov ännu denna vecka så fick de komma med till Åbo. Så vi bor på Ruissalo Camping och så länge jag är i skolan så njuter de av lek, utflykter, sevärdheter m.m. Idag var de till Hoplop (leklandet) och imorgon ska de till Åbo slott.

Själv ska jag alltså sitta på skolbänken sex veckor i höst (och sedan fortsätter det med några veckor nästa år). Och trots att första dagen gick riktigt bra så var det psykiskt otroligt tungt. För det första är man ju väldigt ovan att sitta på skolbänken, och för det andra på finska. Kan bara konstatera att hjärnan var ganska mör… Men jag är stolt över hur jag klarade av min första dag. Jag menar, det är så mycket som är nytt; ny stad där man ska ta sig med lokaltrafik till rätt ställe, hitta rätt byggnad, träffa massa nya människor, prata finska, och sedan ta sig hem igen.

Men att åka lokaltrafik gick bra. Det kom snabbt tillbaka från Helsingforstiden. Att hitta rätt byggnad var lite svårare, men jag och en annan vilsen ergoterapeut hjälptes åt. Och den där finskan ja. Tyckte att jag förstod det mesta (fast efter kl. 15 tror jag de flesta av oss stängde av…) men det jag är mest stolt över är att jag faktiskt pratade med folk, och på mitt initiativ. Jag brukar oftast bara svara på frågor, men nu var det jag som frågade. Små steg framåt med andra ord :)

Det kommer nog att bli ett tufft år från och med nu, men jag ska klara det. Vi var nog alla på skolningen ganska nervösa över hur man ska få skolningen och det egna arbetet att  gå ihop med jobb, familj och annat som ska göras, men vi tänkte som så, att många före oss har klarat det, så då gör vi det också.

Nu ska det nog bli godnatt här så att jag kan möta tisdagen med så mycket energi som möjligt.

 

/ viffslan

 

p.s. Runsala/Ruissalo ö är helt fantastisk!!

This entry was posted in skola and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Powered by WP Hashcash