Kanske dags att ta tag i det här blogginlägget innan det faller helt i glömska. Jag tänkte nämligen blogga om vÃ¥rt projket ”Nesstan 60”. Svärfars sätt att inte fira sin bemärkelsedag 😉
Det var ett helt fantastiskt projekt på många sätt, men det mest framträdande var nog att det var ett familjeprojekt. Många kommenterade också just det, att vi som fmailj fick ihop en sådan show. Och jag personligen har ganska länge tänkt att det vore roligt att göra något musikaliskt med svågrar och svägerskor, och nu kom det ett sånt tillfälle.
Svärfar, make, 3 svÃ¥grar och 4 svägerskor var ju summan jag fick jobba med. Och självklart var ju sönerna med pÃ¥ ett hörn. Och alla hade sin uppgift, alla drog sitt strÃ¥ till stacken och vi tog verkligen vara pÃ¥ de talanger som vi har. SÃ¥ng, musik, teater, media, design, bakning, vi fixar liksom allt 😊
När projekt tar slut, typ revyn, så brukar det alltid kännas vemodigt just för att man jobbat så tätt inpå varann under så lång tid. Jag fick frågan inför sista föreställningen nu om det inte känns vemodigt, men den här gången gjorde det inte det. För nu jobbade jag ju med ett gäng som jag vet finns kvar. Revygänget kan du aldrig vara säker på att få jobba med igen, men när det är familjen som är gänget så vet man ju att man kommer fortsätta träffas.
Och det här var nog inte sista gången vi gjorde något sånt här. Det kan liksom inte stanna här!
Så för att avsluta detta så vill jag passa på att tacka alla som var med. Familjen, svärfar, alla svågrar och svägerskor, Terese och musikerna Victor och Christoffer.
”Dähär jör vi om”
/viffslan