om nattens (riktiga) mardröm

Idag är Casper på dagis.
Idag tar jag det lugnt.
Idag försöker jag bli kvitt min förkylning.
Idag njuter jag tillsammans med Ludwig.

Och njuter gör jag ännu mera än vanligt med tanke på den mardröm jag hade i natt. Jag drömde att jag var på resa med något bussbolag. Mamma och pappa var med och de skulle hjälpa mig ta hand om Ludwig. Med var också en massa kompisar.

Tillsammans med några kompisar var jag på konsert med Madrigalen, fast det var mera likt programmet “Så mycket bättre”. Efter konserten skulle jag möta upp med mamma och pappa för jag kom på (plötsligt, haha) att Ludwig kanske behövde lite mat. När jag väl träffade på mamma och pappa så hade inte de Ludwig med sig. De trodde att jag hade tagit med honom och jag trodde att de skulle ta hand om honom. Med andra ord var det ingen som hade varit med honom på hela dagen.

Vi sprang tillbaka till våra stugor men där var han inte. Så kom vi på att vi ju måste ha lämnat honom i bussen. Busschauffören hade vi ingen telefonnummer till och reseledaren svarade inte när vi ringde. Jag blev helt hysterisk och ropade och grät om vartannat. Till sist konstaterade jag att han ju måste ha suttit i en kokhet buss hela dagen och han säkert inte levde längre.

Jag försökte övertala de andra att åtminstone leta reda på bussen för att kunna titta om han skulle vara där, och då se om han levde, men de andra bara sprang omkring i rummen och städade. I något skede satte vi igång en tvättmaskin mitt i allt kaos (?).

Jag sprang omkring och grät och skrek och var förtvivlad. Men så plötsligt kommer ett av paren som var med på resan gående med Ludwig i bärsele. De hade hittat honom och tagit hand om honom hela dagen, köpt saker till honom och gett honom mat.

Alltså, trots att det bara var en dröm så var ju lyckan total. Det går ju inte att beskriva. Han levde och han var välbehållen.

Strax efter detta vaknade jag och vem låg bredvid mig i sängen då om inte Ludwig. Vilken lycka! Att pusta ut efter en sådan mardröm var minsann skönt… Så idag njuter jag extra mycket av vår mirakelkille, för man vet aldrig vad man råkar ut för!

<3 ta hand om era kära <3

/ viffslan

This entry was posted in kärlek, Ludwig. Bookmark the permalink.