om revyn – ocencurerat

Jag drömmer om revyn. Jag nynnar revylåtar konstant. Det poppar upp repliker nu som då. Jag går igenom skåpen hemma för att hitta den sista rekvisitan.

 

 

Som ni kanske vet så är ju revyarbetet med Jeporevyn 2016 igång. (För sjuttonde året i rad). I år heter revyn “Vi hittar i mörkri” och kommer att bli riktigt bra!

Jag tänkte idag blogga lite om revyn – behind the scenes. För jag tror att många kanske inte tänker på hur mycket jobb det faktiskt är med ett sånt här projekt. Egentligen så har det ju redan pågått i nästan ett år eftersom man ganska snabbt efter avslutad revy börjar fundera kring nästa års revy.

Vi har nu övat årets revy i lite på en månad, och intensivt har vi hållit på i ca tre veckor. Intensivt betyder alltså (nästan) varje kväll. Uf börjar alltså nu kännas som ett andra hem. Så ni kan ju tänka er hur mina dagar har sett ut de senaste veckorna. Tack och lov är jag ju hemma på dagarna så att jag får gosa med mina killar, för kvällarna har ju helt gått åt till övning, och på helgerna är det ju dagarna som spenderar vid Uf. (Tänk er då alla som jobbar dagtid och sedan viger sina kvällar åt detta…).

Klockan 18 varje kväll åker jag iväg, vi övar intensivt och så kommer jag hem tidigast kl 21, igår kom jag väl hem 22.15. Oftast består mina sena kvällar då av att natta stora killen (om han nu inte redan sover som i går) och sedan amma och natta lillkillen. Tack och lov har jag ju en helt underbar make som klarar kvällarna hemma med killarna med bravur. Det har ju också varit en förutsättning för att jag ska kunna vara med i detta massiva projekt som det faktiskt är.

För massivt är nog minsann vad det är. För att det hela ska bli av så behövs ju självklart skådespelare (vilket vi har haft svårt att få ihop i år) och sedan behövs ju texter (vilket inte heller är det lättaste att få ihop). Vi har ju haft turen att ha en regissör som haft tid och möjlighet att både komplettera och putsa våra texter så i år har idéerna blivit till texter på ett annat sätt än tidigare.

Andra saker som behövs är ju ljud och ljus, och det har vi ju ett alldeles fantastiskt gäng som sköter om, Lasses Ljudtjänst. Och även där så lägger vi i en högre växel i år ;)

Men förutom allt det som faktiskt syns på scenen när publiken sitter i salen så är det ju en massa jobb vid sidan om, som många kanske inte tänker på. Här ska jag lista de saker som jag kommer på.

Vi behöver marknadsföra oss, och detta är en bit som redan den skulle räcka till och bli över. För kan man nånsin göra för mycket reklam?! Det ska fixas affisch, som sedan också ska sättas upp helst överallt. Sedan vill man ju bli skriven om i tidningen och då är det ju någon som ska bjuda in pressen också, precis som att det också behövs någon som gör annons och sätter in i tidningen. Och sedan ska man vara på alerten så att allt sådant inte görs för sent.

Sedan ska någon ta emot bokningarna också, och nu har vi ju både telefon och facebook så det är två ställen att hålla reda på. Och att hitta någon som kan viga sina kvällar åt att ta emot dessa samtal är ju också något som ska organiseras. Vi är ju flera skådespelare som bra skulle kunna tänka oss det, men vi är ju liksom lite fast med själva övandet vi, hehe.

Ni kan ju tänka er att det överlag är lite svårt att få ihop folk när en tredjedel av styrelsen spelar med i revyn. För vi som står på scenen skulle ju helst vilja kunna koncentrera oss på det, och inte behöva fundera på en massa annat.

Sedan ska det organiseras med serveringspersonal och folk som sitter i biljettluckan, men som tur är så har vi ju bra kontakter till personer som vill och kan hjälpa till. Men trots att kontakterna finns så är det ju ändå någon som ska organisera det. Och för att dessa personer ska ha något att göra så måste det ju finnas kaffe, bulla, koppar, biljetter och allt möjligt annat. Det ska ju också fixas, där mellan alla övningar.

Så har vi ju programbladet. Det ska raggas annonser (som ju i sig är ett drygt och kanske många gånger väldigt otacksamt jobb) till programbladet, det ska sammanställas och det ska verkställas. Helst ska ju allt vara rätt och snyggt också, och så ska det skickas så sent som möjligt till tryckeriet men ändå i så god tid så att det hinner komma till premiären. Så ni hör, det gäller att vara skärpt.

Ett kapitel för sig är ju också dekor, dräkter och rekvisita. Ibland går det lätt att hitta och fixa men ofta finns det alltid något i dessa kategorier som vållar huvudbry. Folk letar i skåp och lådor, efterlyser, bygger, syr och även söndrar för att fixa de absolut bästa tillbehören. Allt för att helheten ska bli så bra som möjligt.

Och så har vi det sista skedet, som vi är inne i nu. Lokalen ska städas och stolar ska plockas. Inte det svåraste jobbet, men ändå något som även det ska organiseras. För såna här saker händer ju bara inte. Det kommer ju inte plötsligt in folk till lokalen som frågar om de kan hjälpa till (oj tänkt om det någon gång skulle ske…haha).

 

Som ni ser så är det ett stort projekt. Och jag kan ibland bli förvånad över hur allt på något sätt ändå faller på plats när allt kommer omkring. För det tänker jag inte sticka under stol med, vi har ofta för lite “markpersonal”. Just de där personerna som finns till hands, som kokar kaffe (för kaffe ska ju finnas även under övningarna Blinkar), som städar och plockar. De där personerna som erbjuder sig att göra det där som vi skådespelare tycker minst om, och som tar mest tid. Tid som vi skulle kunna lägga på att lära oss texter och öva.

För text har vi nog så det räcker till. Nu, fyra dagar innan premiären börjar jag känna att allt sitter, och då vet jag att det finns de som fortfarande har svåra textpartier att lära in. När vi dessutom har typ dussinet med sånger att lära oss så kan ni tänka er att det blir en hel del.

Så för att sammanfatta denna del så skulle vi bli överlyckliga över mera “markpersonal”. Jag brukar ibland fråga av folk om de är intresserade av att vara med i revyn men de flesta säger “nej, absolut int, ja star int på na scen ja”, utan att jag ens föreslagit en skådespelarroll. För gott folk, det finns nog uppgifter även om man inte vill stå på scenen. Ett genuint intresse för att skapa något tillsammans är nog det enda som krävs för att vara med. Är man dessutom duktig på att t.ex. snickra, sy, eller baka så är ju det till stor användning Ler

 

DSC_4796

 

 

Men vet ni, nu har jag kommit till den viktigaste grejen. Publik. Vi behöver ju publik. För let’s face it, utan publik så spelar det ingen roll hur bra vi kan våra sånger, hur bra det hörs, eller hur god bullan i pausen är, för utan publik blir det ingen revy. Punkt.

Och det har, ärligt talat, varit lite skralt med detta de senaste åren. Och speciellt bland de egna “byyssbåoan”. Ifjol bestod publiken uppskattningsvis av 1/3 jeppobor och 2/3 “utbyyss”. Det är ju fantastiskt roligt att vi lockar folk från andra kommundelar och även andra kommuner, och självklart vill vi ha det så också. Men först och främst gör vi ju revyn för den egna byn. “För att he ska händ naa i Jepo”. Och när sedan de egna byborna uteblir så funderar man ju varför. Är det vi som gör något fel eller vad är orsaken…

Många kanske tänker att vi gör revyn för att få in pengar till föreningen så att vi kan hålla igång Uf. Och visst, den stora verksamheten vid Uf är ju revyn, men vi som står på scenen gör ju inte detta för att vi vurmar för Uf så där ovanligt mycket, utan vi gör ju detta för ER. FÖR ER. För vår publik. Och vi skulle bli så otroligt glada om ni vigde en kväll i november åt att skratta tillsammans med oss (eller åt oss, välj själva Blinkar). Ni förlorar 15 euro och 2,5 timmar av er tid, men jag kan lova er att ni vinner i längden. För ett gott skratt förlänger livet!!

/ viffslan (i årets revy även kallad Ester, Märta, Sandra och kaninen Sussi)

 

p.s. Orsaken “vi kom int oss fö ti bok” köper jag inte för att inte sitta i publiken. Ring 050-4276716 (vardagar 18-21 eller helger 15-18) och boka er biljett. Och kommer man sig inte för att ringa så kan man enkelt, snabbt och lätt skriva ett inlägg på facebook (sök Jeporevyn 2016 – vi hittar i mörkri) och boka biljett. Och det kan man göra dygnet runt!

Så HJÄRTLIGT VÄLKOMNA till mörket, ni hittar nåo Blinkar

This entry was posted in Jepo, revy. Bookmark the permalink.

2 Responses to om revyn – ocencurerat

  1. Ulla Linder says:

    Jag skulle väldigt gärna stå på scenen OM jag hade markpersonal här hemma (helst partner och stort släkt….) och inte var så förtvivlat trött efter jobbet. Så kanske sen om cirka fem år…..

Comments are closed.