Sommar betyder nästan alltid för oss att det blir släktkalas med kusinerna från Sverige. Från mammas sida har jag både en morbror och en moster i Sverige och de brukar alltid komma hem och hälsa på när det blir sommar.
För mig har det ju alltid varit så att jag haft 7 kusiner i Sverige som jag bara träffar typ en gång per år, men när vi väl träffas så är det ju istället väldigt intensivt. Vi brukar ha så roligt och vi brukar försöka träffas så mycket som möjligt under de dagar de är här. Och visst brukar det vara tråkigt att ta farväl efter sommarträffarna, men aldrig har det varit så plågsamt som i år. Och jag sitter och funderar om det beror på att vi nu har flera småbarn. Från min mammas sida har mina pojkar nu två småkusiner och båda de bor i Sverige.
Igår hade vi min mosters barn med sina familjer här hos oss och det var så trevligt. Intensivt (barnaskaran består av 3-åring, 1-åring, 9-månaders och 3-månaders) men så otroligt roligt. I något skede satt jag och tänkte att det kändes så konstigt att de faktiskt satt i mitt vardagsrum. De som annars bor där på andra sidan potten.
Efter att vi hade varit till Härmä och kört gokart (jag körde inte utan var barnvakt) så var det dags att ta farväl av halva gänget för i år. Det kändes mera vemodigt än nånsin förr och jag stod och önskade så innerligt att vi skulle bo närmare varann. För trots att Sverige ju inte på något sätt är långt borta så är det ändå inte bara att åka iväg. Speciellt inte med två små barn.
Men nu när vi renoverar vÃ¥r släktgÃ¥rd (min morfars hemgÃ¥rd) där i Purmo sÃ¥ hoppas jag att släkthalvan frÃ¥n Sverige i framtiden kommer att stanna längre pÃ¥ somrarna, sÃ¥ att man pÃ¥ riktigt hinner umgÃ¥s. För tänk redan nästa Ã¥r när alla barn är ett Ã¥r äldre (och det dessutom har kommit ett till) och de faktiskt börjar kunna ha nÃ¥gon glädje av varandra, dÃ¥ ska jag njuta! Längtar redan â¤ï¸
Men ännu imorgon hinner jag träffa en kusin och hennes familj sÃ¥ dÃ¥ ska jag ta ut det sista av denna släktsommar…
/ viffslan