om det där man absolut inte får säga

 

Tabun. Sånt man inte får säga eller prata om. Barnlöshet, missfall, sex, depression, självmord…och så har vi då det att man absolut inte får önska sig en viss sort när man väntar barn. Men nu ska jag beskriva exakt hur det kändes…

“Den här gången kändes det bara roligt, lite nervöst, men mest spännande. Vi skulle på vårt andra ultraljud och förhoppningsvis få ett kön på vårt barn.

Jag ville så gärna att det skulle vara en flicka, en lillasyster. Lillasyster och storebror. På något sätt kändes det så perfekt, så fulländat. Men självklart skulle jag glädjas åt vilket kön som helst.

Efter att ha kämpat som vi gjorde så kändes det på något sätt ändå så oväsentligt vilket kön vårt kommande barn skulle ha. MEN trots det så önskade jag ju mig en dotter. Dels för att jag alltid ha velat ha en dotter och dels för att om detta nu var en flicka så skulle den “pressen” vara över inför framtida graviditeter.

Så låg jag då där och vi kikade på skärmen. Så kommer utslaget “nog är det en pojke alltid”. kaduns. Något inom mig föll i golvet. Det var alltså inte en flicka utan en pojke till.

För en sekund kände jag mig riktigt besviken…men så plötsligt såg jag den lille killen ligga där och vara så gullig som man bara kan bli. Han liknade Casper och då slog det mig att vi ju låg och tittade på en mini-Casper. Och eftersom han är det absolut bästa som hänt oss så kände jag med ens att en till sådan guldgosse kan ju inte annat än bli världsbäst <3”

Det här var ju nu snart två månader sedan och nu har vi vant oss vid att det är lillebror i magen. Och så bra det kommer att bli, men storebror och lillebror. Casper har döpt lillebror till Edvin (som bästisen på dagis) och han längtar så efter att bebisen ska komma ut så att han kan leka med “den”.

Vi längtar också, förstås. Att bli tvåbarnsföräldrar, att få en andra son. Att få se de två killarna (och förhoppningsvis flera barn efter det) växa upp tillsammans.

Dessutom blev det ju nu väldigt enkelt med alla saker. Mycket könsneutralt har vi, men även en massa pojkgrejer, och nu får vi helt enkelt fortsätta på samma linje ;)

Det var kvällens lilla story.
Och frågar ni mig så får man önska sig en viss sort!

/ viffslan

This entry was posted in åsikter, Gravid, personligt and tagged , . Bookmark the permalink.