Detta tantinlägg hittade jag idag. Det är intressant, för jag har många gånger funderat kring varför vi kvinnor ofta blir så elaka. Självklart inte alla, men en stor del.
Är det nÃ¥got vi kvinnor (observera generaliseringen) kan sÃ¥ är det att skvallra. Vi älskar att veta saker först, att berätta om dem och fÃ¥ andra att säga ”va, e de sant?”
Men det här som Eva skriver om är ju nÃ¥got helt annat. Det är ju pur elakheter, att försöka förminska och trycka ner andra kvinnor. Är det avundsjuka som gör det? Är vi sÃ¥ avundsjuka pÃ¥ de som har nÃ¥got som vi skulle vilja ha sÃ¥ vi liksom mÃ¥ste hacka ner pÃ¥ det. Jag tycker i alla fall mÃ¥nga gÃ¥nger att elaka kommentarer genomsyras av avundsjuka…
Ibland tycker jag att de äldre tanterna som Eva skriver om känns väldigt bittra. Bittra över att de inte hade alla de möjligheter som finns idag, bittra över att de levt ”under” sina män i alla Ã¥r, inte haft en egen karriär och vigt sitt liv Ã¥t sina barn och alla andra utom sig själv. Jag vet inte om jag har rätt eller fel, men mÃ¥nne det kan ligga nÃ¥t i det.
Men varför ska man missunna andra saker och ting?! Och det gäller väl oss alla. Att glädja sig Ã¥t andras framgÃ¥ng kan ju vara svÃ¥rt, men skulle vi inte mÃ¥ bättre av att kunna göra det lite oftare istället för att prata skit när nÃ¥gon annan lyckas med sÃ¥dany som vi kanske ocksÃ¥ skulle vilja…
Nåja, jag säger som Eva, låt oss nu försöka undvika att bli elaka tanter ;)
/viffslan