om halvvägsrapport

Idag var en händelserik dag. Andra advent, självständighetsdag och 60-årskalas. Men störst för oss personligen var nog att vi nu har kommit halvvägs in i graviditeten. Äntligen!

Därför tänkte jag uppdatera er lite kring själva graviditeten. Idag är det alltså vecka 20+0. Halvvägs. Det betyder att vi snart är framme. För dessa 20 första veckor har gått så fruktansvärt snabbt så om det fortsätter på samma sätt så är det ju april i ett nafs.

Hur är denna graviditet då. Både annorlunda än med Casper men också väldigt lika, jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket. Det varierar så från dag till dag. Men eftersom graviditeten med Casper var väldigt lätt så måste jag väl ändå säga att denna är värre.

Foglossning har jag fått bekanta mig med denna gång. Det hade jag nästan inga känningar av alls med Casper men nu kan det vissa dagar vara riktigt smärtsamt. Men än så länge går det ändå att fungera som vanligt. Värst är det när jag ska flytta mig från liggande, då verkar bäckenet ha svårt att komma igång…

Sen är jag nog fysiskt mycket sämre i skick denna gång, trots att jag var bättre i skick innan denna graviditet. Men nu har jag ingen kondis, jag blir andfådd av att gå upp för trapporna på jobbet. Magen blev dessutom stor så fort så den börjar redan kännas i vägen.

Psykiskt har ju denna graviditet också varit mera påfrestande, men nu börjar nog oron släppa på riktigt. Nu känner jag dessutom rörelser där inne så då känns det ju som att jag kan lita på att det går framåt…plus att magen ju växer :) Och imorgon ska vi på vårt andra ultraljud så då får man ju ingen en gång se att det nog är på gång där inne.

Den klassiska frågan inför det andra ultraljudet är ju om vi vill ta reda på könet på barnet. Och ja, det vill vi. Och det kommer vi att göra om det bara är möjligt. Och jag ska berätta varför.

För det första så tog vi också reda på med Casper eftersom det kändes som att vi gärna ville veta vem vi var på väg att inleda en relation med. Vi kunde kalla honom för pojkrelaterade smeknamn och behövde inte vara så könsneutrala. Det kändes också praktiskt eftersom man då kunde koncentrera inköpen till lite mera specifika än bara könsneutrala.

Denna gång är orsaken dock en helt annan (trots att samma orsaker nog finns i bakgrunden nu också). Den här gången är jag så inställd på att det blir en flicka så om det inte är det så vill jag kunna ställa om.

Får man då säga att man vill ha ett visst kön? Så där allmänt upplever jag att även det är lite tabu, att vilja ha en viss sort. Det ska inte spela någon roll. Och det gör det ju inte heller bara för att man önskar sig en viss sort.

För mig är läget följande. Eftersom vi har en pojke från förut så önskar jag innerligt att detta skulle vara en flicka. Då skulle vi ha en av varje sort och då skulle det inte spela någon roll alls vad resten (som vi förhoppningsvis får i framtiden) blir. För jag vill så gärna få barn av båda könen.

Jag går liksom och tänker på detta barn som en dotter, och om det inte är det så vill jag kunna tänka om innan barnet kommer ut. MEN för att vara tydlig, en pojke till kommer att vara lika efterlängtad och innerligt älskad som en flicka. På den punkten spelar det självklart ingen roll!!

Så, då var det sagt.

Nu har jag inget mera att svamla om ikväll, men troligtvis återkommer jag med rapport imorgon.

/ viffslan

This entry was posted in Gravid. Bookmark the permalink.