God works in mysterious ways!
Ofta. Allt för ofta. Vissa gånger blir det helt fullständigt omöjligt att se någon mening med vad som sker.
Som när barn dör. Vad är meningen med det? Det kan ju inte finnas någon vettig mening med att små barn dör. Plötsligt inte finns mera. Som ger glädje och mening i livet åt sina föräldrar, och så många andra runt omkring dem. Och plötsligt är den glädjen borta. All glädje borta.
Inte nog med att jag redan hade en klump i magen inför morgondagen, men efter kvällens nyheter så mår jag rent ut sagt för jävligt. Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Den sorg som finns inom mig känns så futtig i jämförelse med hur det måste kännas för någon som förlorat ett barn. Ett barn som faktiskt funnits. Mitt barn fanns inte och ändå sörjer jag.
Att gråta känns inte tillräckligt.
Plötsligt känner jag mig rädd. Rädd för livet. Det är aldrig ett säkert kort. Vad som helst kan hända. Mig. Min man. Min son. Mina föräldrar. Mina bröder. Vem som helst. Plötsligt kan sorgen explodera, helt utan förvarning.
Snälla ni, krama varandra extra mycket ikväll.
<3
/ viffslan