Det är intressant hur mycket hela graviditeten kunde ändra i och med ultraljudet. När vi nu har en bild av krabaten så har jag på något sätt så mycket enklare att kommunicera med bebben. Plötsligt blev den en liten person som man värnar om! Händerna rör sig oftare mot magen nu och jag har börjat tänka allt mera på hur jag lyfter saker och hur jag beter mig fysiskt.
Och alla gratulationer som vi fått! Alltså, de är ju helt överväldigande. Tack ska ni ha alla som grattat här och på facebook. Men jag förstår också varför ett barn intresserad och engagerar folk. För det är ju ett mirakel, ett underbart litet liv som är den bästa gåva man kan få. Klart att man därför blir glad när folk berättar och de ska få barn. Men det är ju inte desto mindre rörande <3
Nu är det bara att vänta på maj då :)
/ viffslan