så där en tio år sedan sist

Igår kom då äntligen dagen som jag har pratat om i flera år nu. Jag bestämde att vi som gick ut Jeppo skola 2001 skulle ha en klassträff när det gått 10 år. Och nu har det gått det. Så igår hade vi bokat bort vid Fäboda och skulle träffas. Synd var ju att vi endast var 7 stycken som dök upp, men bättre det än ingenting!

Och vi hade så otroligt trevligt! Visst hade vi alla ändrats, men ändå fanns våra “roller” kvar. Vi berättade om våra liv och pratade allt möjligt och lite till. Efter Fäboda for vi iväg till O’Leareys på efterrätt och sedan iväg till en av oss där vi tittade på foton som jag hade med, skrattade och hade det trevligt!

Speciellt med träffen var också att största delen av vi som var där umgås annars, men det fanns ju också personer som man inte sett så där jätte ofta. Men hur som helst så hade vi jättetrevlig och jag njuter verkligen av att umgås med vettiga, trevliga människor. Och när vi dessutom har så otroligt många minnen tillsammans så har man alltid något att prata om!

Så detta kommer vi definitivt att göra om, om inte förr så om 10 nya år. Och då får vi verkligen hoppas att flera vill vara med.

Och var det något vi kunde konstatera och som vi var överens om så var det att vi har haft en bra uppväxt i Jeppo!!

Sommarbilder 020

Tack för kvällen gänget!

/ viffslan

Det här inlägget postades i Jepo, Pampas, skola. Bokmärk permalänken.

2 svar på så där en tio år sedan sist

  1. Camilla skriver:

    Synd att dottern missade träffen. För hon skulle gärna ha kommit! Men klart att det är svårt att få till en dag som ska passa så många som möjligt. Modigt av T att vara enda killen. Ni är er precis lika hela högen. :) Jag hoppas att vår minsting också kommer att få gå i den finfina skolan när han blir äldre. Senast idag under en cykeltur så pratade jag om de skinande rena och välbonade golven i skolan och på rådgivningen i Jeppo. Så speglande rena golv finns det ingen annanstans. Bara det vore värt en tillbakaflytt. :) Ha en fortsatt fin sommar!

  2. viffslan skriver:

    Jo, synd att hon inte kunde närvara. Det blev lite manfall till sist så det var synd. Men roligt hade vi! Jag hoppas också att er minsting får uppleva det vi har upplevt, för det är verkligen finfina minnen!

Kommentarer är stängda.