Som ni säkert inser är min blogg inte särskilt aktiv, men det finns liksom inte riktigt tid för den. Jag kommer på en massa saker jag skulle kunna skriva om, men sen är det alltid andra saker som har högre prioritet; familjen, hemmet, jobbet, frivilligarbete. Sånt som har en deadline på ett annat sätt en ett litet blogginlägg.
Mitt förra blogginlägg handlade om min hälsoresa, och det kommer detta också att göra. För nu har jag för ca 1 månad sedan avslutat min träning med PT Erika. Nästan 1 år höll jag på, i lite olika omgångar, med hennes träningsprogram och inspiration. Ja, inspirationen finns ju kvar, men nu är det på mitt ansvar att göra mina egna träningspass och se till att jag behåller tänket kring kosten. Jag vet att det kommer att gå bättre och sämre, men motivationen finns där på ett annat sätt nu när jag faktiskt sett resultat av miss ”slit”.
Även under det här året har det gått bättre och sämre, och jag vet att jag skulle ha kunnat nå mycket bättre resultat om jag varit strängare med mig själv, MEN, man ska leva också. Jag har i stället försökt hitta en filosofi som fungerar i det långa loppet. För här tänker jag hållbart, det ska funka livet ut, att vara hälsosam men ändå leva livet fullt ut. Jag är en alldeles för stor gottegris för att kunna lämna bort godis, bullar och kakor, så i stället handlar de om att fundera ut lösningar för hur jag äter gott hållbart. Hur jag minskar på det goda och kanske byter ut vissa godsaker mot något annat. Det samma gäller chips, som jag älskar, jag vill inte sluta äta chips. Men nu gör jag så att jag i stället för att äta massor med chips, byter ut hälften mot grönsaker som jag dippar tillsammans med chipsen. På det sättet äter jag mindre av det dåliga och mera av det som är nyttigt.
Dessutom har jag nu också testat periodisk fasta. Att försöka fasta 12 timmar om dygnet och äta 12 timmar. Med detta skulle jag vilja minska mitt småätande kvällstid, när man inte är hungrig utan äter för att dels ha något att göra framför TV:n och dels för att man är lite småsnål. Och detta har varit riktigt motiverande. Att lite planera när jag behöver äta sista måltiden för att klara mitt 12 timmars mål. Detta har jag inte heller följt slaviskt, men försökt mitt bästa. Och det känns bra.
Men nu till de resultat som jag uppnått och som också ger mig otrolig motivation att fortsätta. Trots att jag väger mig regelbundet så har inte vikten varit det viktigaste, men jag har ändå gått ner 2 kg under denna resa. Men det är när man ser på de olika parametrarna som det blir verkligt intressant.
Med hjälp av flera inbodymätningar så har vi kunnat se hur min kropp ändrat sammansättning. I början så hade jag en fettprocent på nästan 40, medan muskelprocenten låg på 32. Detta har nu ändrats till att min fettprocent ligger på 35 och min muskelprocent på 35,3. Detta betyder nu att jag har mera muskler än fett, vilket känns helt sjukt bra. Mitt mål nu är att svänga på de inledande sifforna och nå en muskelprocent på 39-40 och en fettprocent på 30-31 (vilket skulle ligga inom det ”normala”). Det är ju också pga detta som man inte ska titta så mycket på vikten i sig, för om man ökar sin muskelmassa så kan man ju inte gå ner särskilt mycket. Så för mig att i siffror se hur fettprocenten gått ner med över 4% är så mycket mera värdefullt än mina -2kg på vågen.
En annan sak där jag märkt stor förändring är på kroppen som sådan. Plötsligt har byxor blivit lösa och vissa par som jag redan lagt undan fick komma fram igen för att de plötsligt passar. Kläderna sitter bättre och jag känner mig mycket lättare och bekvämare i kroppen!
Och även detta kan man se i siffror (vilket jag tycker om). Här följer mina mått så här långt:
Höftmått -3,5 cm
Midjemått -4 cm
Lår -5 cm
Byst -2cm
Armar -2 cm
Alltså, alla de mått jag följt med har minskat, och själv tycker jag att de minskat ganska mycket. Höft-, midje- och lårmåtten är ju de som gör att speciellt byxorna sitter så mycket bättre. Det är också det området på kroppen som jag varit mest missnöjd med (inte så mycket för utseendet som för att det just känts så himla obekvämt). Och trots att den där mammamagen väl alltid kommer att finnas kvar (och min ”kejsarsnitthylla”) så betyder denna förändring att jag kan hitta kläder som passar på ett helt annat sätt.
Och vet ni, det är så många gånger under denna process som jag har stått framför spegeln och bara beundrat mig själv. Tittat på min kropp och kunnat konstatera att den är vacker, stark och helt fantastisk. Och att kunna känna så, på riktigt, är minst lika värdefullt som vilka siffror som helst. Jag har den kropp jag har, och jag kommer aldrig att bli trådsmal (vilket jag inte heller vill), men med små medel så kan jag ändå få den kropp som jag känner mig bekväm med. Och detta tycker jag är så otroligt viktigt. Man kan ha vilken kroppsform som helst, väga vad som helst, så länge man känner sig bekväm med sin kropp. Sen är det självklart att det finns hälsorisker med både under- och övervikt, men det är en annan sak.
Så för mig gäller det nu att fortsätta med den träning jag vet funkar, och verkligen försöka få in den i vardagen. Och att fortsätta planera kosten så att jag får i mig mera bra saker och mindre dåliga. Och här handlar det mycket om planering. Har man en bra veckomeny som man handlat efter så blir det inte lika mycket småätande och skräpmat (iaf här hos oss). Att planera gör det också lättare att få in de extra proteiner som jag behöver, och att minska på kolhydrater.
Till sist vill jag tipsa om min vän Erika, som har väldigt många olika och flexibla program som man kan hoppa på. För även en liten förändring kan vara ett stort steg framåt.
Tack Erika för att du hjälpte mig ännu en liten bit på vägen mot ett mera hållbart leverne!
.
Här ser man första bilden bakifrån och sedan bild från nu. Det är nästan så här det syns bäst.
Här en dagsfärsk bild av mig i profil. Känns så himla bra!
/ viffslan