”Allt eller inget” – Wasa teater
Som sagt, vi for till Vasa för att se deras teater/musikal ”Allt eller inget”. En helt fantastisk upplevelse!
I princip alla som jag talat med som har sett teatern har tyckt om den, så jag åkte dit med relativt höga förväntningar. Men inte blev jag besviken inte! Skådespelarna gjorde fantastiska insatser och de övertygade verkligen i sina karaktärer. Dansen och sången var också fantastiska!
De manliga skådespelarna får verkligen en eloge för att de gick upp på scenen och gjorde en sådan pjäs. De gjorde det med självförtroende och övertygelse. De tog av sig kläderna, och det gjorde de ju verkligen på riktigt. Och de gick hela vägen till naket, trots att strålkastarna bländade de helt nakna männen så att man inte såg någonting. Men de gjorde de. De har alltså klätt av sig inför en hel publik i jag vet inte hur många föreställningar. Strongt!
Sångmässigt innehöll pjäsen allt från tuffa låtar med dans till lugna ballader. Min favoritballad var nog ändå den om självmord (eller vänskap, hur man nu ser det). Att skriva en ballad som innehåller ett vänskapligt budskap om att begå självmord är väldigt exeptionellt.
Men det bästa var nog ändÃ¥ när det under den föreställningen som vi sÃ¥g gjordes ett misstag. En av karaktärernas mamma hade dött och männen stod vid graven (ett hÃ¥l i scenen) och sonen till den avlidne (spelar av Simon Häger) stod och sjöng en vacker sÃ¥ng. En sko ligger pÃ¥ scenen och plötsligt kommer det upp en arm som drar ner skon i ”graven”. Det var ju i sig inget att skratta Ã¥t, men när skÃ¥despelarna själva sprack och började skratta, dÃ¥ kunde ju inte publiken hÃ¥lla sig heller. SÃ¥ pÃ¥ samma gÃ¥ng som det var roligt sÃ¥ kände man sig lite dum när man skrattade under en begravningsscen men skönsÃ¥ng. Simon, som sjöng och inte märkte av armen och skon, mÃ¥ste ju ha undrat varför publiken plötsligt började skratta. Det blev t.o.m. för mycket för en av skÃ¥despelarna sÃ¥ han gick ut en stund emellan. De andra lyckades hÃ¥lla sig nÃ¥gotsÃ¥när neutrala och fortsätta befinna sig pÃ¥ scenen. Men himla kul blev det i allt det tragiska…
Hela budskapet i pjäsen var också något som jag diggade. Att en man måste få känna att han är en man. Utan jobb kan män lätt känna sig usla och bortglömda eftersom de inte kan försörja sina familjer. Och att hitta ett nytt jobb kanske inte är så lätt när man har sina principer. Men mycket kärlek fanns det också i pjäsen och det var nog det som ändå genomsyrade hela grejen.
Så ni som inte har sett den, synd för er. Ni missade verkligen något.
Och för mig som sett den sÃ¥ kan jag gott skryta med att jag har varit pÃ¥ strippklubb. För närmare strippklubb än sÃ¥ här lär jag aldrig komma. 6 nakna män pÃ¥ en scen, hmm…
”Allt eller inget” fÃ¥r 5 poäng av 5 möjliga!
/ viffslan