För lite mindre än en vecka sedan skrev jag ju ett inlägg om måendet just nu. Där beskrev jag att det är helt ok men att jag är så mycket känsligare för allt möjligt. Och det stämmer så bra. För idag var en riktigt skitdag på många sätt.
Vädret gjorde ju sitt, men redan frÃ¥n morgonen var jag sÃ¥ otroligt trött och hade ingen som helst lust att ställa mig iväg och fara till jobbet. Men kom mig iväg och hade mina klienter, vilket gick helt bra i sig. Men hela dagen har jag gÃ¥tt nästan med grÃ¥ten i halsen och bara väntat pÃ¥ när det kommer nÃ¥gon motgÃ¥ng som fÃ¥r bägaren att rinna över. För minsta lilla grej kan kännas sÃ¥ otroligt stort nu. En klient som börjar ”tjafsa emot”, nÃ¥got tekniskt som inte fungerar, nÃ¥gon som säger nÃ¥got Ã¥t mig som jag tar personligt trots att de inte alls menar sÃ¥. Minsta lilla grej kan fÃ¥ mig alldeles bedrövad.
Största grejen idag var mensvärken. En månad igen när man ändå så smått börjat hoppas på en graviditet, för att kroppen betett sig annorlunda. De symtomen på mens som brukar dyka upp har liksom inte gjort det. Men så idag kändes det plötsligt helt som vanligt inför mens. Skit också. Hela dagen blev som en grå dimma.
Men sÃ¥ svänger det lika hastigt Ã¥t det andra hÃ¥llet. Hade orkesterövning ikväll och efter det jumppa. Och under jumppan tänkte jag ju pÃ¥ annat och sÃ¥ pratade jag lite med de andra, promenerade hem och sedan kändes allt annorlunda igen. Denna känslomässiga berg-och-dal-bana tär verkligen pÃ¥ en…
HÃ¥ller pÃ¥ och lyssnar pÃ¥ IVF-podden frÃ¥n Sverige och i avsnittet jag lyssnade pÃ¥ idag sÃ¥ hade de en gäst som de intervjuade, och hon beskrev ”barnlöshetsrumban” som en grÃ¥ filt som lägger sig över allt. Och precis sÃ¥ har jag känt idag. Jag har fungerat, hemma och pÃ¥ jobbet, men allt har försiggÃ¥tt som i en grÃ¥ dimma, som om en filt lÃ¥g över mitt liv. Det var väldigt beskrivande.
Tack till alla som frågar hur jag mår. Tack till alla som lyssnar. Tack till alla som tillfälligt får mig att tänka på annat, som sticker hår på den gråa filten.
Vi ska hoppas att morgondagen blir lite mindre grÃ¥…
/ viffslan