om en skitdag med en grå filt

För lite mindre än en vecka sedan skrev jag ju ett inlägg om måendet just nu. Där beskrev jag att det är helt ok men att jag är så mycket känsligare för allt möjligt. Och det stämmer så bra. För idag var en riktigt skitdag på många sätt.

Vädret gjorde ju sitt, men redan från morgonen var jag så otroligt trött och hade ingen som helst lust att ställa mig iväg och fara till jobbet. Men kom mig iväg och hade mina klienter, vilket gick helt bra i sig. Men hela dagen har jag gått nästan med gråten i halsen och bara väntat på när det kommer någon motgång som får bägaren att rinna över. För minsta lilla grej kan kännas så otroligt stort nu. En klient som börjar “tjafsa emot”, något tekniskt som inte fungerar, någon som säger något åt mig som jag tar personligt trots att de inte alls menar så. Minsta lilla grej kan få mig alldeles bedrövad.

Största grejen idag var mensvärken. En månad igen när man ändå så smått börjat hoppas på en graviditet, för att kroppen betett sig annorlunda. De symtomen på mens som brukar dyka upp har liksom inte gjort det. Men så idag kändes det plötsligt helt som vanligt inför mens. Skit också. Hela dagen blev som en grå dimma.

Men så svänger det lika hastigt åt det andra hållet. Hade orkesterövning ikväll och efter det jumppa. Och under jumppan tänkte jag ju på annat och så pratade jag lite med de andra, promenerade hem och sedan kändes allt annorlunda igen. Denna känslomässiga berg-och-dal-bana tär verkligen på en…

Håller på och lyssnar på IVF-podden från Sverige och i avsnittet jag lyssnade på idag så hade de en gäst som de intervjuade, och hon beskrev “barnlöshetsrumban” som en grå filt som lägger sig över allt. Och precis så har jag känt idag. Jag har fungerat, hemma och på jobbet, men allt har försiggått som i en grå dimma, som om en filt låg över mitt liv. Det var väldigt beskrivande.

Tack till alla som frågar hur jag mår. Tack till alla som lyssnar. Tack till alla som tillfälligt får mig att tänka på annat, som sticker hår på den gråa filten.

Vi ska hoppas att morgondagen blir lite mindre grå…

/ viffslan

This entry was posted in barnalängtan, jobb, vardag and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Powered by WP Hashcash