om en mördardag

Så var jag tillbaka i Åbo igen, utan familjen. Det kommer att bli en tuff vecka, det sticker jag inte under stol med. Men första dagen har gått bra. Den såg ut så här:

04.40 ringer väckarklockan. Får skjuts av pappa till tåget.
05.48 åker tåget, väntar 1 timme i Tammerfors på tåget till Åbo, passar på att äta lite frukost.
10.50 framme i Åbo. Tar bussen till skolan med mina tre väskor, som jag sedan går med hela dagen. Hinner köpa en sallad som jag äter innan första lektionen.
12.00-16.00 Lektioner, perusliikkomunen ja tasapaino…tungt och tröttsamt.
16.15-17.45 Mera lektioner. Vi får lära oss om högskolans bibliotek och kanaler via vilka vi kan söka artiklar. Börjar känna mig lite sliten…
Känner att jag måste gå till boendet för att hinna få lite motion också idag, så traskar iväg med mina väskor.
18.30 anländer jag till Bed&Breakfast Tuure. Trevligt ställe. Går ut en sväng på stan och köper mat.

Nu har jag ätit, pratat med killarna där hemma och duschat. Lite TV nu och sen i säng. Vilken dag. Hoho…

Har idag flera gånger tänkt på vad denna skolning betyder för mig, förutom själva kunskapen. Det betyder att jag ska vara borta från familjen. Jag ska röra mig ensam i Åbo. Jag ska bo helt själv på nya ställen. Saker som man kanske tycker är en big deal, men det känns inte så. Nu ska jag ensam bo här på det här stället i 4 nätter, med en massa okända människor. Det är en sak som jag aldrig  gjort förr. Men allt sånt gör ju att man växer som människa.

Och att vara borta från familjen gör ju att man inser hur himla mycket de betyder för en. Visst går det bra att vara ensam, och till viss del är det ju skönt, men när man är van med en familj så nog känner man sig söndrig utan dem. Så är det bara. Och idag var det dessutom extra jobbigt eftersom de skulle börja dagis. Hela första dagisveckan kommer att gå utan att jag är där och frågar hur det varit, vad de ätit, vem de lekt med. Visst kommer vi att ringas varje kväll och prata, men det är ju inte samma sak. Och Casper börjar parkour imorgon. Även det kommer jag att missa. Men jag får ta igen den nästa vecka istället.

Som avslutning på detta inlägg, och dagen, får jag väl bara konstatera att den här skolningen nog kommer att vara det tuffaste och “jobbigaste” jag gjort hittills i livet. Vilket ju gör att när jag väl är klar så kommer segern att vara extra stor.

tack o gonatt

/ viffslan

This entry was posted in skola and tagged . Bookmark the permalink.