om Luddes framfart

Så var det dags att plocka fram nästa storlek år Ludwig. Ikväll hämtade jag ner lådorna med storlek 74/80. Alltså han vår lilleman växer nog så det knakar. I torsdags var vi på 8-månaderskontroll. Vikten hade inte gått upp så där riktig bra, endast 210 gram sedan galvårskontrollen (nu väger han 8,6 kg) men längden hade spruttat iväg nästan 5 cm och han är nu 72,5 cm lång (jämfört med Caspers 73 cm vid 1 år).

Att vikten inte har gått upp så mycket har säkert att göra med att han ju var sjuk ganska länge med sin öroninflammation, förkylning och hosta. Sen har han ju faktiskt också börjar röra på sig mera ;)

För oj vad det har hänt mycket med vår lilla Ludde på bara några veckor. Krypandet har kommit igång och nu börjar det gå gå riktigt snabbt. Roligast är ju när han och Casper tävlar…Casper först och Ludwig efter som en svans. Oj denna syskonrelation, så undebrar att se. Förutom att krypa så har Ludde också börjat ställa sig upp…mot soffan, mot bord, mot väggar, ja mot allt som man bara kan hålla sig i. Så nu får vi igen börja plocka bort och hålla efter. Men den här gången har vi ju hjälp av Casper…”jag måste ta bolt så int Ludwig tal de” brukar det låta 😄

Så skymtade vi första tanden här för några dagar sedan så får se nu när resten kommer. Casper fick också tänderna sent. Och när vi är inne på mun så kan jag ju också nämna vad vår lille pratkvarn åstadkommer i ordväg. Inte så mycket förstås 😉 men nu har äntligen ordet “mamma” kommit. Och äntligen säger jagenbart för att “pappa” har funnits i hans vokabulär ganska länge redan. Och förutom de två orden så säger han ju faktiskt också “Käppä” när han menar Casper. Och detta är så ofantligt sött, när Ludwig på morgonen kan vända sig mot mig och med hela ansiktet frågande utbrista “Käppä?” 😘 Då är det bara att förklara att Casper är på dagis och att vi häntar honom på eftermiddagen. 

Sista saken som Ludde lärt sig är att klappa i händerna,och just sången “Klappa händerna” håller på att bli en favorit (i hård konkurrens med “Lilla Ludde” och “Prästens lilla kråka).

Så nu händer det minsann grejer med vår lillkille. Och vi njuter något ofantligt av att se hur han utvecklas, men också av att se hur brödernas relation utvecklas. Må den bli den bästa vänskapen i världen!

/viffslan

This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.