om Ludwigs fina dopdag


Prinsen

Jag såg själva livet i dig när du kom.
Jag såg hela himlen bakom.
Du var allt som mirakel betytt.
Och jag kändes hur jag föddes på nytt.

I rummet omkring oss stod änglarna tätt
De log emot oss på sitt himmelska sätt
Skyddade sin gåva till mig
Och jag tackar Gud för att han sänt dig

Du är Prins av lycka
Prins av kärleken
Hertigen av äventyret, nyfikheten
Inte först, inte störst, men väldigt speciell
Jag är så glad att du finns
min älskade lilla Prins.

Jag önskar du får precis det du vill
Jag önskar dig världen och himlen därtill
Vet att livet väntar på dig
Och att jag alltid ska finnas för dig.

(Detta var en liten del av Linn Maria Vågbergs underbara doplåt som Emils syster framförde på ett helt fantastiskt sätt!)

(Casper måste nog ha lyssnat på sången, för när hon sjöng “min älskade lilla prins” så viskade han frågande i mitt öra “mamma vem e pinsen” <3 )

En mer passande text till en sång på Ludwigs dop kan man inte hitta. Det sitter så mitt i prick om man tänker på hela resan. Han är inte först och inte störst, men alldeles speciell på sitt eget sätt. Och att jag föddes på nytt stämmer också på ett sätt. Jag blev mamma på nytt, och en helt annan mamma än när vi fick Casper. Och när jag idag på Ludwigs dopdag tänker tillbaka på Caspers dopdag så inser jag att jag absolut inte är samma person nu som då, och det till det bättre.

Ett trevligt dop blev det också denna gång. Vädret var kanske inte på vår sida men helt okej ändå. Vi började i kyrkan och fortsatte sedan hem till oss på dopkaffe. Den närmaste släkten var med och både Casper och dopbarnet själv skötte sig fint.

 
Doptårtorna blev också denna gång riktigt prima :)

Ludwig Carl Viktor blev dopbarnets namn och det blev en fin blandning. Precis som med Casper så har Ludwig ingen anknytning utan är nu “bara” ett fint namn. Carl däremot är ett släktnamn eftersom både Emils farmorsfar och min farmorsfar hette Karl. Vi valde dock Carl med C istället för K. Sedan har vi Viktor som min ena bror heter i mellannamn. Samme bror blev dessutom en av Ludwigs faddrar så de får dela det namnet ;) Viktor hette dessutom både min mormorsfar och min morfarsfar. Där valde vi dock att stava med K så att inte namnet skulle bli så likt mitt.


Ludwig med sina fina faddrar.

Vill passa på att tacka alla som hjälpte till med bakning och barnvaktande, mamma, svärmor, svåger och svägerskor. Det kan inte nog nämnas hur lyckligt lottade vi är som har så många nära och kära som allt som oftast ställer upp när det behövs! Ni är guld värda allihopa!

Något annat som är guld värt i tusenfallt är ju min egna lilla underbara familj, mina älskade killar, två små och en stor.


Familjen Sandin

Dopklänningen som min mamma sytt till min dopdag för 27 år sedan fick vi nu ta fram för femte gången. Det börjar bli rätt så blått nu efter mina två bröder och nu mina söner. Nästa gång skulle det ju nog sitta bra med lite rosa igen ;)

Tack för idag!

/ viffslan

 

This entry was posted in kärlek, Ludwig. Bookmark the permalink.