Idag har det gått exakt ett år sedan vi gjorde ett positivt graviditetstest. Den dagen hade vi ingen aning om vilket år det skulle komma att bli. Ett år fyllt av blod, svett och tårar.
Att idag inte ha något barn så som det var tänkt är ju en stor sorg, men på samma gång är det också en resa som har lärt mig så otroligt mycket. Jag har blivit mera ödmjuk inför livet. Jag har fått lite perspektiv på det här med att skaffa/få barn.
Trots att våran resa mest har kantats av sorg och besvikelser så har vi också fått otroligt mycket. Vår relation har pendlat fram och tillbaka men på det stora hela stärkts. Tacksamheten över Casper har också stärkts. Jag har hittat nya ingångar till stark vänskap och blivit en mera öppen person.
Så sällan sker något ont, som inte för något gott med sig.
/ viffslan