om när jag blir feministiskt förbannad

Jag är för jämställdhet men vill ogärna kalla mig feminist. Och det främst för att jag också anser att jämställdheten ska fungera andra vägen. Också män kan bli ojämställt behandlade.

Men när jag läser artiklar som denna så blir jag så otroligt feministiskt förbannad! 1 år villkorligt fängelse för en våldtäkt är inget straff!!

Hur ofta påpekar vi inte vikten av att kunna, och ha rätt att, säga Nej. Åt barn predikas stup i ett att ett Nej betyder Nej! Vi påminner dem om att man inte under några som helst omständigheter får röra en annans privata kroppsdelar utan lov. Det är de signaler vi tror oss sända ut till barn och unga.

Men vad sänder samhället egentligen ut för signaler om man kommer undan fängelse trots att man begår en våldtäkt. Att det inte är så farligt om det bara är lite lindrig beröring. Så länge du inte utför något grovt våld så blir du bara lite straffad.

Man hallå, vart försvann det där med att fråga om lov och acceptera ett Nej?!?

Ett samlag är ju något av det heligaste som finns. Samlivet pratar man ju inte öppet om. Det sker bakom stängd dörr (typ ;) och det är inget som man diskuterar, funderar kring eller nämner i andras sällskap.

Men när sedan en våldtäkt sker så försvinner allt det heliga. Då ska man i minsta detalj skriva om hur det skett, hur många som varit med och under hur lång tid. Jag blir bara så fruktansvärt äcklad av sådan text. Jag ryser för att jag inte ens vill tänka på hur det måste kännas för offret.

Vetskapen om att de som utfört våldtäkten går fria med villkorliga domar måste kännas ganska hemskt. Jag skulle i alla fall känna mig fullständigt värdelös som människa i en sådan situation. Att min kropp och mitt trauma inte är värt mer än så. Att mitt psyke skulle må bättre eller ta kortare tid att läka bara för att våldtäkten inte var grov. Bullshit.

Nu måste samhället skärpa sig. Nu måste samhället stå upp och visa att ett NEJ är ett NEJ! Alltid!!

/ viffslan

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.