om International No Diet Day

Idag firar vi “International No Diet Day”. Jeij, det är en dag i min smak. För de som inte vet så är jag lite allergisk mot alla dessa dieter. Visst kan de funka för vissa personer, men jag tror på sunt bondförnuft och måtta med allt (både vad gäller motion och mat).

Eva Frantz hade en härlig kolumn i radio dagen till ära där hon berättade om sitt nyårslöfte att inte falla offer för någon diet under 2014. Istället hade hon satt upp enkla små mål för sig själv, som att hålla bort sötsaker inne i veckorna och motionera 3 pass i veckan när andan faller på. Hon berättade om hur hon inte alls tänkte lika mycket på sin vikt och kropp som förut och hur bra hon mår när det inte går massa energi åt till att hela tiden fundera på hur hon ser ut.

Efter min graviditet så förändrades ju min kropp och sen dess har jag personligen tänkt mycket på min kropp, men från en annan synvinkel än förut. Det som ofta är fokus när jag nu tittar på mig själv är ju den där mammamagen. Den är ju inte på något sätt snygg, men den representerar så mycket. Där inne har jag ju “odlat” ett barn och den har jobbat hårt under 9 månader, så det är helt ok med lite häng och lite bristningar.

Nu måste jag ju dock erkänna att jag gärna skulle få bort den där mammamagen, men orsaken är inte främst att den ska bli snygg utan den främsta orsaken är att den som den är nu hindrar mig från att bära byxor bekvämt. Dom slutar/börjar på något sätt alltid mitt i magen och det klämmer och irriterar, vilket ju inte är så trevligt.

Jag hörde också på radion psykolog Monica Ålgars som uppmanade oss alla, kvinnor som män, att tänka på vår kropp från insidan, hur den känns och vad den gör, istället för att hela tiden tänkta på hur den ser ut. Jag satt i bilen när jag hörde detta och jag testade tänka på det här sättet. Och det var ju då jag kom fram till att min kropp är helt fantastiskt. Den har ju för sjutton burit och fött ett barn!!

Och är det någon grupp som är utsatt för hets så är det ju nyblivna mammor. Min facebook är ofta fylld med statusar från mammor som tränar, tränar och tränar. Och visst, det är JÄTTEBRA att ta hand om sig så att man mår bra!! Men det får ju inte gå till överdrift. Jag känner ju själv av den där hetsen att träna magen platt och armarna muskulösa för att kunna sätta upp bilder på hur himla duktig man är.

Men för att nu förtydliga, jag tycker att det är jättebra att motionera, träna och äta rätt om man mår bra av det. Mår man dåligt av sin kropp och sina vanor så ska man ju försöka ändra den/dem. Men om man är helt nöjd med sig själv utan överdriven träning och massa dieter så ska man väl inte behöva skämmas över det?!? För jag har nog fått blickar som betytt “alltså är du nöjd med dig själv som du är, bara så där”?

Och vet ni vad, oftast (observera, jag har också sämre dagar) är jag hur nöjd som helst med mig själv.
– Jag skäms inte över min kropp.
– Jag har lärt mig uppskatta min mammamage och accepterat hängbrösten
– Jag skäms inte över att säga att jag väger 65 kg och är 25 Ã¥r gammal (varför är detta sÃ¥ himla tabu för oss kvinnor???).

Skulle jag ha ett foto av magen så skulle jag sätta hit det, men det får bli en annan gång.

Jag känner nu att detta blev väldigt flummigt, men jag kände bara under dagens bilfärder att jag måste plita ner lite om detta i bloggen, för jag blir så frustrerad över alla kvinnor som hetsar över sin kropp, och som låter media, män och andra kvinnor hetsa upp dem över sina kroppar. RELAX!!

Så dagen till ära tog jag måånga tobleronebitar ur påsen, åt upp de sista dajmkulorna som lämnat och dessutom på jobbet slukade en bulle, helt utan att på dåligt samvete.

/ viffslan

Det här inlägget postades i Ã¥sikter, Gravid, träning, vardag. Bokmärk permalänken.