Igår hade vi skolning på jobbet. En ny blankett som FPA vill att vi ska börja använda för att göra upp mål med klienterna. En intressant dag på många sätt. Dels för att vi var många olika yrkesgrupper på plats, och dels för att vi hade så olika lång arbetserfarenhet. Där fanns många privata fysio- och ergoterapeuter, några från den offentliga sektorn, och sedan vi från Östanlid som ordnade kursen fysiskt.
Det absolut mest utmärkande som jag fick med mig från skolningsdagen var det här med att jobba för länge med samma sak. Jag upplevde många av de äldre och erfarna som väldigt negativa till GAS (som blanketten heter). Det var nästan som om de dömde ut den före de ens har provat den. Vi som då var nya och oerfarna så vi tog det lugnare och med en nypa salt. Vi tänkte på möjligheterna med blanketten och tankesättet istället för att se svårigheterna i att ändra på något.
Jag satt och talade med vår nya talterapeut och vi konstaterade än en gång att det är farligt att stagnera. Det är farligt att falla in i riktigt gamla ingrodda vanor. Vi satt och peppade varandra att vi ska försöka hålla oss fräscha och tänka nytt (men även vi insåg ju realismen i det hela). Men som den optimist jag anser mig vara så tror jag ändå att bara man är tillräckligt medveten om att det kan bli ett problem att bara köra i gamla hjulspår, så har man större chans att inte åka dit. Och har man kollegor som strävar efter samma sak så tror jag att man kan dra sig framåt tillsammans.
Men det var nog ett kritiskt gäng som efter den första skolningsdagen for hem för att träna på sina egna, riktiga, klienter. Så det ska bli intressant att se vilka diskussioner som förs nästa gång när vi träffas! Arbetslivet är allt bra häftigt ändå :)
/ viffslan