Vi fortsätter vår resa. Blogginlägget kommer dock en dag för sent, men sånt händer.
Tid till embryoåterföring (förkortning ET – embryotransfer) fick vi till den 1.2. De hade planerat redan från första början att de skulle återföra ett embryo på dag 2 (alltså dag 2 efter befruktning) och det gjorde de. Jag har förstått att återföring oftast sker antingen dag 2-3 eller dag 5-6. Om jag förstått saken rätt så har många kliniker (i alla fall i Sverige, där jag följer betydligt fler konto på SOME) gått över till att hellre återföra på dag 5-6, för då har embryona hunnit utvecklas till blastocyster, och man har ännu större chans att bedöma vilka som ser bäst ut, samt att de har större chans att klara sig eftersom de utvecklats längre.
Återföringen tog ca 5 min, precis som inseminationerna, och eftersom allt vad klart så hände inget mera den dagen, annat än att vi fick instruktioner om vad som skulle hända framöver. Jag skulle börja ta progesteronet som man typ alltid tar vid IVF. Det ska hjälpa till att hålla ens eget progesteron högt, tills gulkroppen själv kan ta över produktionen. Detta sker om ägget fäster och det blir en graviditet. Dessa suppositorier skulle tas ända fram tills den dag jag skulle ta graviditetstest, och det är dessa piller som är de där kladdiga jäklarna (om någon av er har hört om sådana). Dessa var väldigt obehagliga, men jag fick tänka som så, att vad gör man inte för ett eventuellt barn. Innan vi åkte hem skrev vi också på pappren för att ge dem tillåtelse att förvara eventuella embryon o frysen.
Innan insättningen fick vi en lägesrapport gällande våra embryon. Ett såg riktigt bra ut, och det var det som de valde att sätta in. Ett annat såg lovande ut, medan de två sista såg lite slöa ut, och de två trodde inte embryologen särskilt mycket på. Men vårt hopp var ju på den andra lilla firren som ändå såg bra ut enligt läkaren. Den ville vi till varje pris ha till frysen.
I det här läget tänkte jag inte att det skulle lyckas på första försöket, och därför kändes det så himla viktigt att vi skulle få åtminstone ett till frysen. Eftersom vi ju betalar allt själva så skulle det vara en ekonomisk lättnad att veta att en återföring av ett fryst embryo skulle bli betydligt billigare, och enklare, än att göra en helt ny omgång med äggplock. Men resten skulle odlas vidare till dag 5-6, och så skulle vi få besked. Så väntan igen en gång.
Efter återföringen åkte vi hem med världens underligaste känsla. Jag hade ett embryo i min kropp, som dessutom såg bra ut och som enligt läkaren hade alla förutsättningar för att bli ett barn. Men vem vågar i det läget hoppas på för mycket.
Gravid tills motsatsen skulle bevisas. Det blev devisen.
Testdag fick vi också. Fredagen den 16.2. Och jag skulle inte tjuvtesta. Det hade jag aldrig gjort innan, och det skulle jag inte göra den här gången heller. Så då var det bara att vänta och försöka leva som vanligt i två långa veckor.
/viffslan