Nu är det dags att skriva om äggplocket, som ju är den största grejen. Det är ju det man vill fram till vid en IVF-behandling. Och då handlar det ju om att få många ägg att jobba med. Man hör ju en del om hur fokuset är på antal ägg, men som de sa åt oss, kvaliteten är det viktiga, inte kvantiteten.
Som jag skrev hade de ju under ultraljuden sett ca 6-7 äggblåsor som växte duktigt, så det var spännande att se hur många ägg de skulle lyckas plocka. Man vill ju ändå gärna ha en del ägg, för antalet kan ju minska under processens gång, och gärna vill man ju också få något till frysen att använda som back-up.
Men den 29.1 körde vi alltså iväg mot Uleåborg. Jag tog värkmedicin under vägen och när vi kom fram fick jag lugnande tablett och en infart i armen.

Vi fick komma in på utsatt tid och jag fick en slags kjol att byta om till. En liten stund fick vi vänta innan allt var klart och de hade förklarat hur det går till. Dags att lägga sig i gynstolen. Bredvid mig Emil och en sköterska som skötte medicinen via infarten, i fotändan läkaren som plockade ägg, och på andra sidan luckan embryologen som tog emot äggen. Ett spännande ingrepp där jag gick helt in i mig själv. Jag använde profylaxandning och i något skede bad de mig öppna ögonen för att kunna hålla koll på att jag var ”med”, men jag förklarade att jag behöver gå in i mig själv och få andas ifred. Äggplocket gick bra, men visst gjorde det ont, därav fokus.
De plockade 5 äggblåsor, och ur dessa fick de 4 ägg. Det är ju själva blåsorna de plockar och det finns inte ägg i alla blåsor. Man pratar ofta lite slarvigt om att äggen växer, men det är ju äggblåsorna som växer, och man vet aldrig om där finns ägg eller inte.
Men fyra ägg var vi helt nöjda med. Jag hade ju nog hoppats på lite flera, men med tanke på hur pass låg dos av medicineringen jag hade, så det var inte helt otippat att där inte var så många. Det finns ju alltid risk för att man blir överstimulerad av hormonbehandlingen, men det lyckades vi undvika. (Blir man överstimulerad så får man sällan göra en färsk återföring, då är risken för stor, så då behöver man vänta ytterligare en eller flera cykler innan man återför ett fryst embryo).
Efter själva ingreppet fick jag vila där en stund, och fick då äta min medhavda frukost, samt lite smått som man fick därifrån. Emil fick också lämna sitt prov, och sedan var det inget mera att göra den dagen, utan det var bara att åka hem och vänta.
Efter äggplocket var jag lite groggy och väldigt trött. Magen var lite sjuk, men inte allt för bedrövligt. Det var också en sak som jag hört/läst om och var lite nervös över, hur man skulle känna sig efter äggplocket. Men eftersom jag inte hade så många blåsor och ingreppet inte tog så länge så klarade jag också detta ganska bra. Var hemma från jobbet en dag efter äggplocket, men tillbaka på onsdagen. Dock var jag så otroligt lycklig, över att vi äntligen gjorde något annat än bara vänta. Nu fick vi hjälp, av personer som gör allt i sin makt för att vi (och alla andra) ska lyckas bli gravida.
Dagen efter, den 30.1, fick vi också meddelande via appen hur läget såg ut. Av fyra samlade ägg hade alla fyra befruktats, och det var ju en seger i sig. Det betydde också att vi kunde gå vidare med planerad insättning av embryo på torsdagen 1.2, och hoppas att något av de befruktade äggen då skulle se riktigt fint ut.
Men det väntar vi med ännu nån dag. Imorgon ska jag skriva lite om varför man vill ha många ägg när man gör IVF, trots att det ju räcker med ett för att det ska kunna bli ett barn.
Stay tuned :)
/viffslan