om ett minne av en tung tid

Idag för ett Ã¥r sedan körde vÃ¥r lilla familj hem frÃ¥n UleÃ¥borg där vi spenderat tvÃ¥ dagar pÃ¥ spa-hotell. Vi bokade in oss sÃ¥ där hastigt och lustigt för att jag kände att vi behövde bort frÃ¥n vardagen. Den här tiden ifjol var nämligen den tyngsta tiden pÃ¥ hela Ã¥ret. Jag var sÃ¥ uppgiven med hela graviditetsrumban. Bf-datumet hade varit 17.3 (samma datum som min sista jobbdag i Ã¥r…hehe) och jag kände hur frustrationen steg inom mig.

Vi hade kämpat dÃ¥ i ett halvt Ã¥r efter missfallet och jag var trött, besviken och ledsen. Dessutom kryllade det av nyföddingar och när vi körde hem frÃ¥n UleÃ¥borg sÃ¥ sÃ¥g jag dessutom pÃ¥ nätet att min kusin fÃ¥tt barn, just 4.4. SÃ¥ otroligt roligt och en underbar liten tös som sÃ¥g dagens ljus dÃ¥, men för mig kändes det inte sÃ¥ ljust just dÃ¥. Det var bara sÃ¥ himla orättvist…

Den här tiden ifjol var ocksÃ¥ den tiden när jag pÃ¥ riktigt började fundera i banor kring om vi borde söka hjälp för att bli gravida. Det kändes otroligt tungt att bara tänka tanken. Det var som att erkänna sig besegrad… I samband med de tankarna började andra tankar ocksÃ¥ dyka upp…tänk om vi inte kan fÃ¥ fler barn…tänk om det här var det, ett barn och sen var det stopp. Ojoj, jag minns den där tiden som om det var igÃ¥r, och det smärtar än idag.

Men så vet vi ju nu att det gick på bästa sätt. Och nu ett år efter den där otroligt tunga periden så är vi närmare vårt andra barn än vi någonsin varit förut. Nu är det inte långt kvar. Faktum är att det känns som om det kan ske när som helst nu, på samma gång som det ännu känns långt borta.

Men imorgon ska vi pÃ¥ läkarbesök till Kokkola sÃ¥ dÃ¥ fÃ¥r vi ju pejla läget hur allt ligger till. Och redan det i sig är ju lite nervöst…
/ viffslan

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.