Och graviditeten framskrider. Idag har vi vecka 33+0 och går således in i vecka 34. 7 veckor kvar till bf och 2 veckor kvar att jobba. Och nu kan jag ju inte sticka under stol med att det börjar bli tungt. Sendrag har börjat plåga mig vissa nätter, likaså domningar i händer och fötter. Anfådd blir jag av minsta lilla ansträngning och förvärkar (som jag googlat mig till att det måste vara) har börjat komma. Dessutom är tålamodet sämre än vanligt och speciellt Casper och jag synkar inte alls just nu :( Storleken på magen har jag nu vant mig med, men nog börjar den ju vara ordentligt i vägen.
Trots att både denna graviditet och den med Casper har varit väldigt lika så förstår jag inte hur jag med Casper kunde dra jumppakurs till vecka 36!! Det skulle jag aldrig klara nu, det är ett som är säkert!
Eftersom jobbet börjar gå på det sista så är nog det värsta just nu det att mina nerver inte håller för någonting. Casper och jag kommer ihop oss konstant och det är gråt och bråk stup i ett. Så jag blir mer och mer övertygad om att det är bättre för oss båda att han fortsätter sina 15 dagar i dagis även när jag blir mammaledig.
Det är konstigt hur 7 veckor kan kännas både så nära men också långt borta. Lite nervös börjar jag bli inför förlossningen. Inte för annat än att jag så innerligt önskar att det ska gå bättre än förra gången. Men med vår doula med tror jag nog att vi kan få detta att gå riktigt bra. I torsdags var vi på besök till BB i Kokkola vilket gjorde att vi nu har bestämt oss att det är där vi ska föda, så det känns ju också bra, att vi äntligen kommit fram till ett beslut.
Även Casper börjar tycka att lillebror kunde komma ut nu. När vi i torsdags var till BB sÃ¥ funderade han nog varför vi inte tog hem lillebror ;) Men han har haft bra tÃ¥lamod! FÃ¥r se dÃ¥ om lillebror är lika ”rolig” när han kommer ut.
Men nu ska jag njuta en stund när killarna är ute. Men sticksömmen framför Vasaloppet ;)
/ viffslan
Ja kan no kåma å sköjt om ni behöver viil från varader :)